...både i ostkrokarna, min knopp & kropp.
Det behövdes bara en helg med ett av barnbarnen så återfann sig allt till sin forna form igen. Energidepån har fyllts upp till max igen.
Får jag skryta? Får jag vara stolt? Jo, det får jag! Det är min blogg och jag behöver inte fråga om lov.
Lite bakgrund: barnbarn #1 fick diagnosen diabetes vid 1 års ålder och har sedan dess varit fullt medveten om att när man äter något ska man ta insulin, räkna kolhydrater mm. Idag är hon 6 år, snart 7. Har börjat skolan, stora tjejen.
Idag skulle vi åka och shoppa. I bilen larmade hennes insulinpump för högt blodsocker. Jag frågade vad hon låg på och hon svarade: ganska hög. Sen sa hon: jag kollade pumpen och den ville ge en korrigerings dos så jag gjorde det.
Utan att jag sa att hon skulle göra det så fixade hon det själv!
Hon låg ganska högt hela eftermiddagen så vid middagstid sa jag att vi måste byta kanyl.
-Vi?! sa hon med lite kaxighet i rösten.
-Det gör jag själv!
Sagt och gjort! Hon bytte kanyl helt själv.
.jpg)
Jag är SÅ stolt över hennes medvetenhet och självständighet.
Kul att du tittade in!
4 kommentarer:
❤️💙
Som lärare har jag haft många elever med diabetes. I "forntiden" fanns inte extra personal utan jag fick sköta det under undervisningen, dosera insulin ta prover och så vidare, Inte klokt egentligen. Numera har min skola en diabetespedagog och barnen är suveränt duktiga och tekniken har gått framåt. Självständighet måste vara målet!
Duktiga tjejen! 💜
Och ja, när det kommer till barnen får man nog skryta hur mycket som helst, typ...🥰
Vilken duktig tjej.
Skicka en kommentar