En liten måndagsfundering...

...som jag har är:

brukar du hitta på eget recept?

Det gör jag! Men med blandade resultat...

Igår blev jag jättesugen på Rislåda (recept finns HÄR) men hade varken sparris eller skivad rökt skinka hemma och att åka till affären, bara för dessa få ingredienser, orkade jag inte. Men jag visste att jag hade några skivor kassler i frysen. Jag gjorde en "Kajsa Varg" och "tager vad jag haver" tänkte jag...

Är det så här nya recept uppstår?

 

Vilken underbar kväll...

...med brudarna jag hade i går!

Igår bjöd jag dem på middag; kycklingspett, ris, jordnötssås och sötsur sås. Men av någon märklig anledning så var det ingen av oss som fotade huvudrätten... Har vi börjat lägga av oss?!

En bild från bildarkivet

Efterrätt: friterade bananer, vaniljglass serverades i alldeles för små skålar och en Irish Coffee

Och som alltid så blev vi helt "tossiga" vartefter kvällen led. En gruppbild hör ju liksom till när vi träffas men HUR fotar men en gruppselfie? Jag lärde mej något nytt på min kamera, "fördröjd utlösning"....

Gruppselfie med "fördröjd utlösning"...

Varken vi eller duken var fläckfri.

Tack underbara tjejer för en underbar kväll som sparas i "må-bra-arkivet".

Äntligen...

...FREDAG!!!

Och här kommer den, fredagsfräckisen:

Mannen skulle köpa gris och åkte till närmsta grisbonde. Väl framme framför mannen sitt ärende till bonden, som frågar hur stor gris han vill ha.
– Tja, vi hade tänkt oss nåt i tiokilosklassen, svarar mannen.
Bonden fiskar upp en kulting ur en kätte, biter tag i svansen och ”väger” kultingen med tänderna.
– Men, vad i jösse namn sysslar ni med? utropar mannen bestört!
– Väger grisen, förstås, svarar bonden. Min far lärde mej att skatta vikten på det här viset, och det stämmer alltid, tillägger han stolt.
Mannen funderar en stund, accepterar bondens erfarenhetsmässiga övertag och vill betala för sin gris.
– Det blir 100 kr, säger bonden.
Mannen räcker fram en femhundring, varpå bonden ropar till sej en ung dräng:
– Hörru Gustav, spring in till kärringen och be henne om växel på den här!
Drängen kilar iväg, men kommer snart tillbaka – utan växel.
– Hon var upptagen, meddelar han, smått förläget.
– Upptagen!? Vaddå – vad hade hon för sej då, som va så viktigt?
– Tja, svarar drängen – om jag har förstått det hela rätt, så höll hon just på att väga brevbäraren….

♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

Jooo, så att...

...vi har lärt henne allt vi kan. Och lättlärd är hon också, lilla Bea. T.ex att hålla koll på husse när han tar korv från kylen. Vi är så rädda att han sätter i halsen. Bäst att hålla koll!
För tigger, DET gör vi ju inte!

(sen såg matte att det är stor tid att låta trimsaxen göra sitt jobb...)

Det är så roligt att shoppa loss...

...på såna där fina, roliga saker som...

...en ny värmepump!

Och sen om den har medföljande nya, fina, glänsande kopparrör...

...gör ju saken inte sämre.

Och att den har lite "bling-bling" som en fräsig belysning, så blir det ju bara så kul att handla...

Och för att inte frysa ihjäl innan den blev färdiginstallerad så har jag burit omkring på en chick liten värmefläkt...

För att frysa inomhus är inte så trevligt.

Sen är det lite "först-till-kvarnen" när det gäller att placera sig strategiskt till vid värmefläkten på kvällen...

DIVA.....!!!!!

Att shoppa ÄR inte roligt! Det är inte min grej, hur mycket jag än försöker!!!

SM i rallylydnad...

...går av stapeln i Sundsvall i helgen. Och helt klart var jag tvungen att åka dit för att titta och heja på alla deltagare, främst Hanna & Andrea, några goldenvänner som tagit sig ända dit.
Det var fantastiskt kul att se alla duktiga ekipage, tydliga förare, uppmärksamma hundar och framför allt hur roligt de hade tillsammans.

Men för att komma till Sundsvall är det ju som bekant en viss bro jag måste ta mej över, Höga kusten bron... och du vet ju vad jag tycker om den.

Men jag tog mej över den och det gick bara bra...

Ibland måste man rensa upp...

...lite varstans.

Jag fick plötsligt ett infall att rensa på infarten!

Den blev betydligt bredare och mer inbjudande sen allt ogräs togs bort.

Äntligen fredag...

...och jag tror jag har hittat "the fredagsmood" igen, så NU KÖR VI:

Pelle är kroppsbyggare och går på krogen för att spänna sig en kväll. Där träffar han Maja som följer med honom hem lite senare på kvällen. Han tar av sig tröjan och Maja utbrister:
- Åh, vilka imponerande bröstmuskler du har!
- Det är 500 kilo dynamit, skryter Pelle.
- Han fortsätter med att ta av sig byxorna.
- Oh, vilka maffiga lårmuskler! tycker Maja.
Pelle säger stolt:
- Det är 250 kilo dynamit!
Sedan tar han av sig kalsongerna. Maja tar en titt, sedan springer hon skrikande ut ur lägenheten. Pelle springer efter och när han äntligen får tag på henne frågar han varför hon stack.
- Det var läskigt att vara i närheten av all den där dynamiten när jag såg vilken kort stubin du hade!

♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

Hundarnas språk...

...är väl fantastiskt!

Allt som oftast får jag äran att vara "farmor-hundvakt" till lilla Bea, en berner sennenvalp. Ja....liten och liten. Hon växer snabbare än ogräset i mitt trädgårdsland. Snart har hon vuxit ikapp mina hundar.
Men tillbaka till hundspråket.

När de möttes första gången så hade jag en föraning om hur mina hundar skulle reagera när de möttes:
Farmor Gucci skulle tycka att hon är en valp och valpar ska vet sin plats!
Mamma Kiara skulle ta sig an lilla Bea, tvätta, ta hand om och se efter henne.
Storasyster Diva skulle tycka att valpar är något som får finnas men nåde henne om hon kom alltför nära.
Lilla Eiya skulle nog inte veta HUR hon skulle bete sig.... Men alla skulle acceptera henne på ett eller annat sätt. (för det skulle inte finnas annat i min värld än att de skulle gå bra ihop. Om annat, hade jag talat om för dem att alla ska respektera varan. Sen behöver man inte tycka om varann.) Och Bea är väldigt lyhörd.
Och precis så blev det och är så fortfarande.

OBS! nu kommer en massa hundbilder av urkass kvalité men när de leker, så leker de gärna runt mina fötter. Sen spelar det ingen roll om jag sitter i min fåtölj med fel objektiv på kameran och fel vinkel för att fota...

Kiara frågar mej om det är OK att leka med Bea, trots att Gucci ligger på fällen ...

När hon fått OK från mej så bjuder hon in Bea till lek.

Och leka ska man göra så nära mattes ben som möjligt...

Vi kan bita lite försiktigt på varann...

Litet tjyvnyp i nacken sitter aldrig fel...

Har du sett en orm sluka en hjort nån gång ? Här har Kiara Beas huvud, helt i munnen...

Sen kan jag ju brotta ner dej på mattes fotpall...

...och sen brottar jag ner dej under fåtöljen...gott att tugga på en valp.

När Kiara ledsnat så gick lilla Eiya fram och ville leka...

Inbjudan till lek på lika villkor...

Men självklart så hamnade även de nedanför mattes fötter...

Lite tuggande och busande...

...tills Eiya visade att NU räcker det.

OK, svarade Bea. Nu vilar vi!

Hur gott det än är att tugga på valpar så tycker nog Kiara att sin egen "valp" är godast att tugga på, trots att hon fyllt tre år...

 Vad Diva gjorde? Jo...hon låg och sov och snarkade, så där som bara hon kan göra!

Älskade underbara hundar!

"Mitt" äppelträd...

...har liksom inte varit med mej.
Det började 2003, när Mr C fyllde 40 år, då köpte jag ett äppelträd, ett familjeträd med fyra sorters äppelsorter på samma träd, till honom. Han är inte ett dugg intresserad av varken trädgård eller trädgårdsarbete, äter varken grönsaker eller frukt men med tanke på att jag fick en bakspoiler och ett dubbelt "snyggt" avgasrör av honom när jag fyllde 40 så tycker jag att han "ville" ha ett äppelträd. What goes around, comes around, liksom.

Det blev inte långlivat, äppelträdet alltså. Det dog efter 3-4 år och bar aldrig frukt. Men jag gav mej inte; jag köpte ett nytt till honom och det trädet tog sig fint. Men någon större skörd har det aldrig blivit... Läs mer här.
Men i år, i år har det verkligen gett frukt!

Äppelmos

2,5 kg äppelmos kokat - check!

Och lika mycket till kommer det att bli + några äppelkakor och äppelpajer.

Nåja.... om jag ska vara riktigt ärlig så har några äpplen har gått åt till hundgodis också...ganska många om sanningen ska fram.

En liten måndagsfundering...

...som jag har är:

Röstade du igår eller förtidsröstade du?
För röstade, det hoppas jag att du gjorde.

Bryt ihop och kom igen...

...är ett ganska bra råd men man måste få bryta ihop tillräckligt länge för att komma igen....

Jag är nog på banan igen. Men liten bit av mej är fortfarande ledsen och besviken... Det blir aldrig som man tänkt sig, trots att man gjort allt som tänkas kan (och lite till) ...
Ja, jag vet att det låter lite kryptiskt men mer vill jag inte säga här...

Men nu kommer ett litet utlåtande av våran fredagsmiddag;
Måltiden bestod nämligen av den godaste av den godaste måltider jag kan tänka mej, surströmming.

Vi slog på stort och testade två olika tillverkare, Röda Ulven och Oskars.

Röda Ulven fick -tre av fem strömmingar.

* Konsistens: fin och fast konsistens
* Smak: sältan fann där men lite för skarp
* Genustänk: inte så många honor med rom
* Utseende: såg väldigt prydligt ut på fatet
* Doft: Ljuvlig!

Oskars fick +fyra av fem strömmingar.

* Konsistens: fin och lagom fast konsistens
* Smak: lagom sältan, utomordentlig harmoni i smakerna
* Genustänk: många honor med massor med rom
* Utseende: det är väl inte allt när allt kommer omkring?! Det är väl innehåller som räknas?! (ska jag vara lite saklig så såg den firren inte så aptitlig ut men smakade ljuvligt!)
* Doft: Fantastiskt ljuvligt!

Sen är ju tillbehöret viktigt; färskpärer, rödlök, tomater, grädde och gott sällskap.

En sak ska du veta: surströmming och blommor doftar. Gamla sopor och smutstvätt luktar!