...kommer här:
Tro nu inte för allt i världen att 19 personer kan komma HELT överens om allt när man träffas.
Helt friktionsfritt var det inte...
Vi delar på allt arbete kring mat och dukning, så
där var det inga problem.
Den yngste fick lotten i år att sopa golvet.
Alla tog sina sysslor på julaftonen på största allvar.
So far, so god. Men när julklappsleken skulle börja, ja, det var DÅ det hela började.
Regler! Vi måste ha regler!
Men vilka regler ska vi ha?
Etta eller sexa = ett paket men ska vi dela ut alla paket först?
Eller ska vi spela om dem?
Hur länge ska vi spela?
Ett varv eller under tid?
Ska vi öppna paketen efter första rundan?
Eller ska vi köra en runda till?
Får man byta paket?
Får man ta av varann?
Hur gjorde vi i fjol?
Om jag säger så här; själva regeluppgörelsen tog längre tid än själva spelet....
Nu vet jag inte om någon viss
syster hade något med det att göra.
En var visst väldigt nöjd med sin julklapp; en egen ryggkillare!
Som tur var så kom den riktiga tomten också. Han hade fullt sjå med att få med sig alla julklapparna. Det fanns ju ingen SNÖ!!! Han fick dra den tunga säcken på barmark i år.
Ja, om jag summerar min jul så var den alldeles, alldeles underbar, trots att vi inte hade en enda flinga snö och att vi alltid ska tjafsa om reglerna kring julklappsspelet. Men det hör ju liksom till när syster och jag spelar och det är ju faktiskt bara en liten rolig bagatell. Och skulle vi nu mot förmodan vara överens om något, min syster och jag, så skulle vi hitta annat att tjafsa om.
Mycket värre än så kan man ha det.