...kommer HÄR:
Det var en gång, för länge, länge sen, i ett samhälle långt, långt borta. I ett samhälle som hette The Gold meadow (Gullänget) där en flicka och en pojke fattat tycke för varandra. Flickan som hette Suss skulle imponera på sin Mr C och hade planer att tillaga den godaste maträtt han visste; fläsksås och potatis. Men Suss hade inte riktigt den erfarenheten i matlagningens ädla konst. Hon var dock bara 16 år. Men hon ville verkligen imponera på sin prins.
Hon visste att fläsksås och potatis skulle få Mr C på fall så hon gjorde sitt bästa. Hon stekte fläsket med lök. Tillsatte mjölk, svartpeppar och salt. Gjorde en toppredning på vatten och vetemjöl som gjorde såsen tjock.
De satte sig till dukat bord med tända ljus. Suss tänkte att nu, NU får jag den prins jag vill ha! Vägen till mannens hjärta går genom magen.
Hon väntade med spänning på ett litet utlåtande. Väntade medan Mr C smakade på maten. Han åt och åt. Sa inte ett ord. Då smakade även Suss på sin mat kreation.
Den var OÄTLIG!
Suss ropade högt: -Men sluta äta! Den är oätlig! Du kan inte äta detta!
-Jo, det var gott, svarade Mr C.
Suss hade gjort en fläsksås men bränt löken. (ALLA vet att bränd lök inte är gott) Redningen var inte tillräckligt kokt så den smakade bara mjöl. Så såsen smakade vidbränd lök och mjöl!
Men slutet gott, allting gott (utom den förbaskade misslyckade fläsksåsen). Suss fick sin prins och de levde lyckliga i alla deras dagar.
Dagens fläsksås som INTE innehöll vidbränd lök och mjölsmak. Suss har lärt sig...
Ja, detta var en sann saga som kunde slutat riktigt illa om Mr C var kräsen. Men han har aldrig klagat på maten han fått. Varken förr eller senare. Han äter allt jag serverar.
Kul att du tittade in!