...landat.
Bokstavligen och mentalt.
I helgen var jag som sagt ute och flög, tur och retur Ö-vik-Stockholm. (det var ingen utställning som några trodde utan ett möte i Golden klubben) Jag tycker att det gick jättebra. Men skulle du fråga mina reskamrater så kanske, kanske du får ett annat svar. Ja, inte att de tyckte att resan var hemsk utan att de tycker att jag inte tyckte att resan gick bra.
Snurrigt?
Jag är nämligen superflygrädd!
Det värsta med flygningen är starten och landningen. Då kan jag bara inte hålla tyst, jag piper och låter, stönar och stånkar och det kommer gärna en liten tår också. Medpassagerarna har tur om jag hinner hålla handen för munnen så jag inte skriker rätt ut. Men som sagt det gick jättebra.
När man är ute och reser så är det alltid så gott med mat. Jag blev så sugen på hamburgare och det här var ju inte alls fel:
Vi boade in oss på hotellet:
Och för att bevisa att jag inte åkte i understället:
Du ser väl att jag bär halsbandet som jag vann hos syrran.
Vi var alla väldigt nöjda med helgen:
Och när man nu är i "stora staden" så stöter man ju på kändisar ibland. Och vet du, det gjorde jag med:
Ja, nu ska jag väl vara ärlig och säga att Jamie Oliver var på en plansch och de andra tre kanske bara är kändisar i min lilla värld. Det är nämligen min lillebror och hans fru.
Tre tänker du nu. Hon sa ju de andra tre.
Japp! Det finns nämligen en lite baby i magen som kommer någon gång i sommar. Då blir jag faster för första gången!
Och varför ändra på ett vinnande koncept? På hemvägen blev det också hamburgare.
Behöver jag tillägga att det INTE är dricka i glaset?
.jpg)
