...så talar inte dagens ungdomar. Jag talar nog med mer dialekt än vad dagens unga gör. Vilket jag tycker är synd. Jag vill inte att dialekter ska dö ut och att vi i slutänden kommer att tala en och samma dialekt.
När jag sitter och läser alla bloggar så har ni alla samma dialekt. Alla låter precis som jag! Men så plötsligt kommer jag på: åh, visst fasiken hon talar ju skånska, hon talar ju värmländska eller HON talar ju stockholmska...
Jag satt och funderade hur du egentligen låter när du pratar.
Hur jag talar,
det vet jag...men alla förstår inte vad jag säger!
Jag måste få berätta en episod som jag var med om för några år sedan:
Vi var på ett möte i Upplands Väsby (långt, långt hemifrån) å hunderiets vägnar.
Det var en samling underbara människor från Sveriges alla hörn som skulle ha lite "lära-känna-varann"-lekar.
Vi skulle, under tidspress, dra lappar där det stod t.ex
hand-huvud eller
häl-axel och snabbt utföra dessa moment. De som dragit flest lappar och utfört dessa innan tiden var slut, hade vunnit.
Vi var som sagt en samling från Sveriges alla hörn med olika dialekter men i min grupp fanns det en till som var från norra delen så i stridens hetta, när vi fick en lapp så skrek jag högt till henne:
-
He hanna på lårä!!!!!
Hon som skulle utföra uppdraget förstod vad som skulle göras men resten av gruppen stod liksom bara och undrade....
Senare på kvällen, vid middagen (med tillhörande vin!) var det en gullig tjej som sa lite försynt:
-
Vad gulligt ni talar, men vad var det du kallade din hand?
-
???????????????????
-
Ja, jag tror det var ett flicknamn...
-
Hööö....flicknamn? Min hand ett flicknamn?!
-
Ja, Anna, Sanna eller något liknande!
-
Hahahahhaa! Utbrast jag!
-
Du menar "hanna"! "He hanna på lårä"! Det betyder "lägg din hand på hennes lår"!!! (vilket min norrländska vän så väl förstod, för minns jag inte fel så vann vi tävlingen!)
Ett asgarv klingade runt vårt bord den kvällen....
Visst är det charmigt med dialekter, oavsett om man misstolkar varann ibland!