En liten måndagsfundering...

...som jag har är:
Brukar du titta tillbaka på gamla bilder och bli nostalgisk?

Jag satt i helgen och tittade igenom lite gamla bilder från i somras. När jag hittade denna bild kan jag inte säga att jag blev nostalgisk, utan det blev mer en liten pinsam känsla, när jag tänker tillbaka på vad som hände runtomkring när denna bild togs.

Ska jag berätta?
Om du inte vill höra så sluta läs här.
Men vill du höra mer så läs vidare:

Vi hade vår Skånetös på besök och hade bestämt att vi skulle på en tripp till underbara Trysunda. För att ta sig dit så måste man ta sig dit med båt.
Båten avgick väldigt tidigt (i mitt tycke) och jag jag hade inte fått i mej någon frukost.
När vi satt ombord så blev jag så där väldigt sugen på kaffe. Så där hysteriskt sugen som man bara kan bli när man inte fått i sig något alls på morgonen.

Jag tittade mej omkring och de flesta hade medhavd matsäck men det fanns de som hade "köpekaffe" i sina muggar. Min syster såg min desperation och bekräftade att det fanns kaffe att köpa. Bara runt hörnet. Det började suga rejält i kaffetarmen när båten lade ut.
När vi kommit en bit ut så började jag desperat leta efter kaffeautomaten ombord. Och jag fann den men.....när jag stod där, redo för att köpa min kaffekopp så läste jag:
" OBS! Sätt i muggen före start"

Jag stod en stund och blev lite smått hysterisk. Var man tvungen att köpa kaffe FÖRE båten startade?! Att de inte informerade det INNAN man kliver ombord! Men sen sansade jag mej och förstod innebörden. Man skulle sätta i muggen INNAN man startade kaffemaskinen....

Kunde blivit riktigt pinsamt det där om någon såg mej, eller hörde det jag tänkte...

Äntligen...

...FREDAG!!!
Och varför inte inleda den med en fredagsfräckis.

Ägaren till en kinarestaurang hade precis gift sig. Bruden var oskuld och sanningen var den att han inte var så väldigt erfaren han heller.

På bröllopsnatten kryper hon ner naken mellan lakanen medan hennes make klär av sig. Så kommer han till sängen och lägger sig bredvid sin nyblivna fru. 

"My dalling" säger han, "I know dis yo filst time and you velly, velly flighten. I plomise you, I give yo anyting you want, I do anyting, just anyting you want, you say. Whatchou want?" frågar han och försöker låta erfaren, vilket han hoppas skall imponera på hans jungfruliga brud. En eftertänksam tystnad följer och han väntar tålmodigt och med spänning på hennes önskemål. Hon svarar slutligen lite blygt och osäkert: 

" I would like nummbel 69 " Mer eftertänksam tystnad, denna gången från hans sida: 

" Do you want biff with bloccoli?!"

♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

Våren är väl helt underbar...

Fågeln på bilden har inget med texten att göra. 

...med allt som händer i naturen. Allt väcks till liv.
Det jag gillar allra mest med våren är nog när man upptäcker alla fåglar som kommer.

Jag har sett sädesärlor, måsar, sångsvanar, knölsvanar, tranor till och med svalorna har jag sett. Lommen har jag inte sett men jag har hört hans vackra sång.
Men den som jag väntar speciellt på, varje år, är den svartvita flugsnapparen. Han är en trogen gäst. Kommer alltid runt den 5:e maj varje år.

Jag blir alltid så glad när jag ser honom för första gången varje år. Men lika fort så kommer jag ihåg varför jag blir lika irriterad varje år.

Han har sitt "förförarnäste" precis utanför vårt sovrumsfönster. Och morgontidig är han också. Vid 04.30-tiden varje morgon börjar han sin raggning. Och inte är hans sång vidare vacker heller.
Entonig och upprepande:
Thi-thi-thi-thi-thi-thi-thi-thi-thi-thi-thi-thi"

Må han hitta sina fruar snart! Jag orkar inte höra hans envisa, entoniga förförarsång så tidigt på morgonen.  Jo, han är inte någon Julio Iglesias precis men nog fasiken får han till det med fruntimren. Och han nöjer sig inte med en heller. Nä, han har flera på gång, samtidigt, den rackaren.

Att inte vara uppkopplad på sociala medier sätter sina spår

Jag läste i Aftonbladet att en ny, farlig utmaning/lek cirkulerar på FB att man ska "försvinna" och hålla sig undan från FB i ett, två eller tre dygn.
Jag tycker inte själv att jag är SÅ aktiv på FB, Instagram eller andra sociala medier men jag hade visst väldigt fel där.
Det räcker med 8-9 timmars frånvaro innan jag nästan blir efterlyst. Låt mej förklara: (varning för ett väldigt LÅNGT inlägg. Men så går det när jag inte bloggat på ett tag)

Jag har haft rätt mycket för mej i över en vecka. Både jätteroliga saker, roliga saker och lite mindre roliga saker. Mycket roliga hundrelaterade händelser till mindre roliga migrändagar.

Förra måndagen åkte jag på ett rejäl migränanfall. (jag har haft migrän sedan 11-års åldern, äter förebyggande medicin och har effektiva "panik"mediciner men får ändå ångest/panik när anfallen kommer)
Syster ringde på kvällen för att prata lite strunt samtidigt som hon bjöd mej på middag till sista-april men eftersom jag inte var vid mitt sinnes fulla bruk, efter migränen så tyckte jag att jag artigt men bestämt tackade nej till inbjudan. Dels för att Mr C hade hintat om att åka till fjälls (tur och retur för att hämta hem skotrarna) och jag ville inte lämna mina fyra hundar ensamma en kväll som denna.

Veckan gick och det blev onsdag. Mr C bestämde sig hastigt för att åka till fjället, jag beslutade mej för att stanna hemma. Hemma, över sista-april, helt självvalt ensam, inget bestämt, bara jag och mina hundar.
Torsdagen började med en härlig hundpromenad, lite städning och den obligatoriska "Wallanderfilmen" som egentligen innebär en tupplur mellan 14-16 i min sköna kökssoffa. Och då stänger jag alltid av telefonen för att inte bli störd. För att väcka mej i min skönhetssömn är ungefär som att väcka en björn ur dess ide. Ingen bra idé.

Vaknade, gav hundarna mat, började förbereda lite inför min självvalda solo-middag.
När jag ätit middagen satte jag mej i fåtöljen och riktigt kände; fan så gött jag mår! Här sitter jag, självvalt ensam, med mina hundar. Ätit god mat, druckit lite gott vin och känner välbefinnandet fylla hela min kropp. Jag orkade inte ens vara ute på FB eller Insta. Jag satt bara och njöt till fullo av kvällen med mitt sällskap, hundarna.

Dagen efter, när jag tittade i min mobil hade jag en massa obesvarade samtal, SMS  mm mm mm. Alla från syster.
Jag hann inte ens läsa dem alla förrän hon ringde. Jag hann knappt svara när en hysterisk syster skrek:
-Va fan!? Vad har hänt? Varför svarar du inte?! Du har inte varit och Facebockat eller Instagramat på hela kvällen! Det var så här nära att jag kallat på polis och ambulans!!!! Har t.om ringt Mr C som är i fjälls för att höra om allt är bra med dej!! Jaaaa...du är ingen ungdom längre!!!!!
Jag stod där frågande. Vad menade hon?

Allt bara för att jag inte slagit på telefonen efter min "Wallander-tupplur" och för att jag inte varit på FB på en hel kväll....bara njutit av min lediga dag och kväll.

Jag lovar, jag SKA aldrig göra om misstaget att inte vara uppkopplad på FB eller andra sociala medier mer än 9 timmar. Den utskällningen som jag fick av syster, den var inte nådig. Den vill jag aldrig mer få. Eller så ser jag till att slå på telefonen efter min tupplur.

Att inte vara uppkopplad på sociala medier sätter sina spår...om man har en sån omtänksam, hysterisk  syster som jag har.