Vi är inte bara bedårande söta...

...vi KAN jobba också!

I går tränade vi på lite apportering.

 Det gick riktigt bra. Lite finslipning så sitter allt på plats.

Högt "viltintresse"

Underbart och bestämt upptag

Mycket bra grepp

Korrekt inleverans av "viltet"

En liten måndagsfundering...

...som  jag har är:

VAR HAR TIDEN TAGIT VÄGEN?! 

Valparna är nu 24 dagar och har nu fått smaka på riktig mat.

Konsten att fota ungar...

...och djur är bland det svåraste man gör, sägs det. Men skam den som ger sig.

Här kommer en liten visning i åtta steg på hur det kan gå till för att få till en någotsånär bra bild på fem, underbara, oemotståndliga, livliga små underverk:

1. Man sätter sig bekvämt i valplådan och undviker de värsta kissfläckarna.

2. En valp går utmärkt att hålla.

3. Två valpar går också bra att hålla.

4. Tre valpar och nu behöver jag assistans.

5. Nu är nästan alla fem valpar på plats. 

6. Nu....nästan! 

7. Vissa är lite ointresserade.

8. Sen några snabba tryck på kameran så blev det ganska så OK.

Nu är de helt bedårande...

...mina små valpar.

De har fått både syn och hörsel och nu har de börjat upptäcka världen; man kan bita i en syster eller bror. Det beror på vem som råkar vara närmast.
Det går även bra med mattes byxben, fingrar eller tår. En näsa går också bra att bita i...

♫ ♫♪ Valpen din tycker om att ha skoj. Man får ha tålamod oj, oj, oj. Men det gör, men det gör ingenting. ♫ ♫♪

Har jag sagt det tidigare...

..att jag bara ÄLSKAR dessa små bedårande underverk?
Har jag sagt det tidigare, att det inte finns några andra som kan överglänsa dem?
Mitt hjärta svämmar över av lycka och jag glömmer allt annat, glömmer både tid och rum.


(Äsch, dessa rader var fritt översatta från Rod Stewarts Have I Told You Lately men de passar så bra in)

Nu har de både fått ögon och sedan i går kväll så hör de också.
När jag satte mej ner vid valplådan och pratade med dem så stannade de upp, tittade åt mitt håll, vickade lite på sina små underbara söta små öron och sen satte de full fart mot mej, på sina knubbiga små vingliga ben. 

Nu har valparna öppnat...

...sina ögon.

En liten måndagsfundering...

...som jag har är:

Det är fullt upp och trångt i mjölkbaren.

Visst borde det vara förbjudet att jobba eller iaf helt legalt att slippa jobba när man har det som jag har det?!
Kan man sjukskriva sig mot denna åkomma? "Vård av valpar" eller möjligen "valpsjuk"...
Det är ju liksom inte så att jag sitter *göralös hela dagarna. Nä, jag har fullt upp! Fullt upp med att titta på dessa små underbara underverk som växer så det knakar. I dag fyller de 10 dagar.

Bara att titta på alla de gulliga, söta, mjuka småtassarna tar ju sin tid.

Åhhhh...dessa småtassar. Snart dags för kloklippning.

*göralös = utan att ha någonting att göra

Vi firar...

...valparna som i dag fyller 1 vecka!

Det firar vi med...ja...att äta och sova.

Valparna växer otroligt...

...för varje dag som går. Några har passerat 1 kg-gränsen och de andra är inte långt efter.
Men så gör de inget annat än äter och sover, sover och äter...

Och det gäller att ta för sig om man ska få den bästa kicketåren. Jo, det finns faktiskt de som är godare än andra.

Nu har valparna blivit så stora...

...att det var dags att byta till den stora valpbädden.
Det var lite delade meningar om hur det var att flytta men det gick bra tillslut.

Nu har valparna, som blivit 5 dagar, fått flytta över till den stora valplådan.

Vi trivs bra här. Vi har världens bästa mamma!

Men Eiya har börjat att mer och mer komma ner till flocken och spenderar några stunder med oss medan valparna är proppmätta och sover på övervåningen. 

Eiya tycker att det är ganska så skönt att ta sig en liten paus från valparna och spenderar några stunder med resten av flocken. 

Åh herre min ge...

...så upptagen jag är nu.

Dessa valpar tar all min tid. Nja...inte riktig all tid; idag tog jag in pelargonerna och räddade dem från frosten. De vuxna hundarna fick sig en tur och ett litet jobbarpass, samt att jag tog in de sista persiljekvistarna. Sen ska ju den obligatoriska tuppluren också klämmas in. Så lite hinner jag med förutom att bara sitta och njuta av de små underverken.

Vill ni ha en bild? Här kommer den:

En bild på den nyinplockade persiljan

Nähä....det var inte en bild på persiljan du ville se....OK jag bjuder väl på lite valpbilder också:

En av fem trötta sötnötnosar, 4 dygn gammal.

Mamma Eiya håller oss rena och fina...

...och däremellan äter vi och växer.

Så ser våra dagar ut just nu. Men det är en väldans tur att jag har semester denna vecka så jag har all tid att vara upptagen med allt detta.

Nu är väntan över...

...valparna kom natten mot fredagen.
Jag lever i ett lyckorus. Om jag säger som så; jag var vaken i 1 dygn i sträck med endast 10 minuters sömn men var ändå helt upp i varv på fredagsmorgonen.

Mina misstankar var att det skulle bli många valpar eftersom Eiya blev väldigt stor men så var inte fallet. Valparna var inte många i antal men desto större.

Det började på torsdagskväll. Eiya var lite orolig, började hässja och jag förstod att det var på gång.

Den 2/10
02:35 föddes en stor hane på 590g. Märkt blå kors.
03.02 föddes en tik på 460g. Märkt rosa kors.
03:20 föddes en tik på 480g. Märkt rosa nacke.
04:22 föddes en tik på 490g. Märkt rosa höger bakben.
05:34 föddes en hane på 490g. Märkt blå nacke.

Sen lades sig lugnet i valplådan. Lilla Eiya agerade precis enligt skolboken. Hon fattade galoppen redan när den första valpen var född. Hon avnavlade och tvättade den efter konstens alla regler. Sen var det liksom bara för mej att sitta och titta på när hon fixade resten. Min lilla Eiya...

Inget är som väntans tider...

...det gäller att ha tålamod, tålamod och ännu mer tålamod, vilket jag inte har i överflöd.
Men det är bara att vänta och vänta och vänta...