Och helgen försvann...

...som en avlöning.

Ibland blir det inte som man planerat;
I lördags satt vi hemma i godan ro, mätta efter en god middag och nått glas vin.
Klockan närmade sig 22.30 och sängen hägrade. Men då plötsligt hände det;
ett sms från en vän som befann sig på en krog, "nära dej": Släng dej i en taxi och kom hit! 

Ja, jo, det vore kul!
Eller, sängen kändes ganska hägrande...
Eller, ska vi fara?!
Fast det kommer ju en dag i morgon också...
Vad skulle jag svara?
Vi ringde några vänner som genast var med på noterna. Klockan 23.00 var vi på plats!

Clabbe, Claes af Geijerstam, var discjockey och han var nog det stora dragplåstret för många.
Du vet han, jausa-jausa-rakt-över-disc-Clabbe.
Men i källaren spelade en trubadur...det var där de flesta var! Ö-viks världsberömda, skäggige, lokale trubadur, som spelade och sjöng. Åh....vilken röst han har....*suck och ler så där lite fånigt*

Och gissa hur roligt jag hade det på en skala mellan 1-10?!
Jag tror jag kände minst hälften av alla som var där och innan kvällen var slut  kände jag  många, många fler.
Jag träffade en massa "gamla" klasskompisar från skoltiden och kunde bara konstatera att tiden  verkligen står stilla...fast nog hade de åldrats lite mer än jag??!!
Nämnde jag att det var 40+? (Bara "gammfolke" m.a.o)

Vi var sist ut från krogen och jag skrattade, dansade, sjöng och pratade konstant hela kvällen/natten.
Innan jag somnade, vid 03-tiden fick jag en bild på min näthinna:

Kroglivet är som en ask choklad (life is like a box of chocolates ) när krogen stänger så är det bara det äckliga, spritfyllda kvar i hörnen, som ingen vill ha...

Men jag har det göttaste hemma:

En helt orörd chokladask!!!

I morgon är en annan dag...