Mobiltelefoner i all ära...

...men ibland så får man passa sig.

Jag blev uppringd av en väninna, tidigt, tidigt en morgon, som undrade hur jag mådde.
-Öhhhh....jag mår bara bra....svarade jag lite undrande.
-Varför undrar du? var jag tvungen att fråga.
-Hur är det med hundarna?! frågade min väninna.
-Jo...allt är bra....men varför ringer du så tidigt på morgonen och varför undrar du sånna här saker?

Nu ska du veta att jag är den mest morgontrötta person du kan tänka dej. och gångra det med 3
Jag har väldigt svårt att vakna på morgonen och när jag väl kommit ur sängen är det inte lönt att ens tilltala mej på mindre än en timme, jag är inte kontaktbar, än mindre social.
Jag gör det jag ska på morgonen, rastar hundarna, ger dem mat och snyggar till i köket men är inte alltid medveten om hur mycket jag låter. förrän nu!

Det var så här: jag hade nog petat till mobilen och ringt upp min väninna, helt omedvetet och det var ju så tidigt på morgonen så hon svarade inte så samtalet hamnade i mobilsvar.
Och när hon lyssnade av det så lät det som om jag inte alls mådde bra.
Jag stånkade och stönade, jag ojade mej och det lät faktiskt som om jag kräktes. (Men det var bara hundarna som glufsade i sig frukosten...)

Väninnan skickade mej samtalet som kom till hennes mobilsvar och jag säger bara: vilken tur att inte detta samtal gick till 112! Jag lät väldigt, väldigt, väldigt dålig!

Note to my self: rör INTE mobilen innan jag fått mitt morgonkaffe!