Disco lurade döden...

...denna gång....

Pust, vilken dag det var idag.
En lång orolig väntan på det slutgiltiga beskedet...

Jag ska ta det från början:
Vår hane, Disco, blev hastigt sjuk i söndags. Han är 9½ år och våran "Ferdinand".
Disco har alltid trivts som allra bäst med att få vara hemma, sitta under sin korkek och lukta på blommorna.
Han har aldrig varit någon som varit i gruff med andra hundar, aldrig varit äventyrlig av sig, jo, när han var unghund så gjorde han sina rymmningsförsök. Disco hoppade över staketet och sprang raka vägen till framsidan och skällde och ville in. Det är nog det mesta i äventyr han har hittat på...
T.om tre löptikar klarar han av utan att bli totalt urflippad! (och han är inte kastrerad)

Visst gillar han våra promenader men att få vara hemma på gården med flocken är det han gillar allra mest. Och då helst med Husse (Mr C), lill- Husse och "Svärmorsdrömmen", hans stora favoriter i livet.
Han är alltid med mej i jobbet, bland alla barn och bara njuter av de små händerna som alltid är villig att ge en smekande hand.
Kalla honom mesig eller tråkig, men han är en stor personlighet som jag inte skulle vilja vara utan för en sekund.

Så, i söndags, blev han hastigt dålig. Vägrade att äta och dricka. Bara kräktes och låg och hängde med ögonen och mådde illa, saliven bara rann ur hans mun...(ett tecken på illamående)
Natten var hemsk! Jag var övertygad om att han inte skulle klara den...

På måndagen åkte Mr C in med honom. De vätskade upp honom och tog en massa prover, och konstaterade att hans sänka låg på 170. (normalt ska det ligga på 20!) Och hans levervärden var kraftigt förhöjda... Något var väldigt fel!
Vi fick en tid till Sundsvalls djurklinik (20 mil enkel resa) i dag, tisdag, för att göra ultraljud på de inre organen.
Jag var helt övertygad om att han inte skulle komma hem igen...

Men efter en massa undersökningar så kunde de konstatera att sänkan var nere på 90 och de hittade inga tecken på något fel eller cancer i de inre organen, utom då att levern och bukspottskörteln var inflammerad.
De var säkra på att han fått i sig något olämpligt eller ätit något väldigt, väldigt fett.
Då ska du veta att han är den mest kräsna hund jag någonsin kännt; han äter inte ens hästskit! Då kanske du får en liten aning om hur kräsen han är! När han blir riktigt till sig för något gott är när han kör ner sin svarta nos i matkassen och känner doften av nybakat bröd....DÅ blir han galen!

Men nu är de på väg hem, både Mr C och Disco, många tusenlappar fattigare.

Disco lurade döden.....denna gång.....
Tänk om de ändå kunde tala....