I helgen var jag gräsänka och fick TV-dosan helt för mig själv. Det blev INGEN som helst sport på flera dagar, vilket det annars lätt blir när Mr C är hemma och "bara ska se vad som visas på de andra kanalerna".
Men lite velig blev jag när jag skulle bestämma vad jag skulle se men det ordnade sig ganska så snabbt; de visade nämligen Twilight-filmerna och jag hade fullt upp.
Jag VET att de är gamla men jag är en riktig filmnörd och gillar att titta på filmer. Det gör inget att jag sett dem förr. Gillar jag dem och om de berör mej, kan jag se dem igen och igen och igen och igen...
Men hur var det med placeboeffekten?
Eller ska man kalla det för noceboeffekt kanske?
3 kommentarer:
Men hur många av filmerna ser du verkligen på? Zzzz. Det är kanske därför du inte har nåt emot att se om dem. ;)
Jaha? Och vart tog min kommentar vägen då? Det är nåt mysko här... ;-)
Skönt o va ensam hemma ibland, den där tvdosan kallar jag för "maktapparaten" hehehe
ha de Fia
Skicka en kommentar