Sidor

torsdag 28 oktober 2010

En dåres försvarstal...

Som du vet finns det två sidor på en medalj.
Eller för dej som känner mej och syster; två versioner i en och samma berättelse!

För att du ska vara insatt i mitt inlägg idag, MIN sanningsenliga version, så bör du nog läsa systerns sk. version först...
Och nu syster, om du får besöksrekord idag, så är det MEJ du ska tacka! ;)
(för att understryka det hela så ska du veta att vi har en väldigt kärleksfull och nära relation. Det är bara det att vi älskar att ha rätt, båda två! Och att munhuggas, det tillhör vår syskonkärlek!)

Sommaren 2007 var vi bjudna på ett bröllop någonstans i Norrtälje (en resa på ca. 6,5 timme). Vår lillebror skulle äntligen, gifta sig och hade funnit kärleken i sitt liv.
Vi hade mycket att förbereda; 3/5 av familjen P. skulle nämligen vidare, efter bröllopet, på en  fotbollscup till Holland.
Vi var startklara och gav oss iväg kvällen innan, i god tid. (men fatta vilken packning det var!)
Men bara för att de andra skulle vidare iväg och jag skulle bila hem ensam (ja, ja, jag skulle ha med mej min syster hem men vem skulle vilja ha henne som chaufför?!) så ville jag bums ha min bil på vägen ner (den kunde jag köra i sömnen om så vore!)....vilket skulle visa sig senare,  inte var ett bra beslut!

När vi kom till Kramfors, dryga restimmen, så tittade plötsligt min man i backspegeln och utropade:
-Men vad f*n!!??
-Va???? klämde jag fram.
Han stannade vid första bästa P-plats. Det rök blårök från bilen. Vi kunde inte köra en enda meter till.
Vad skulle vi göra?!
Ringa en vän?
HA! Det var lördagkväll och vilka av våra vänner "hade körkort" då??!!
Efter många påringningar så hittade vi en väns sambos son (JA, jag sa ju att det var lördag!) som kunde hämta oss...
Vi fick vänta i dryga timmen innan han dök upp. Sen var det bara att packa om alla väskor i hans bil, vända om, resa hem igen, lämna bilen, ringa en bärgningsbil, ringa till släkten, som vid den tiden redan var framme i Uppsala. Berätta vad som hänt och jag kan tala om för dej att resan hem inte var någon nöjesresa!

Men efter en god natts sömn så var vi på väg igen!
Fast då med min mans bil (där jag knappt hittar blinkers spaken), som jag då senare skulle köra hem, alldelens ensammen!

Vi kom fram till bröllopet, 20 min. innan de skulle vigas! (god marginal!) De vigdes och vigseln var helt fantastiskt underbart vackert! (det kunde jag uppskatta lite senare, när jag hade landat!)

Dagen efter skulle jag alltså bila hem och hämta upp syster och hennes döttrar i Uppsala.
Men först skulle jag lämna av 3/5 av familjen på Arlanda. Det enda jag skulle ha koll på var vägskyltarna:
-Kör bara efter skyltarna, hade min man uppmanat mej.
-Uppsala-Sundsvall!
Jamen, hur svår kunde det vara?!

Jag körde; Uppsala-Sundsvall. Uppsala-Sundsvall. Det var ju enkelt!
Det gick ju jättebra....tills det blev en T-vägs-korsning!!!!
Där stod det: Uppsala-höger. Sundsvall-vänster!!!!
Panik uppstod!
Bilkö bakom! (hur länge hade det bildats kö bakom mej....?!)
Ett snabbt beslut: jag skulle till Uppsala och hämta upp syster! ( Vid nån "GåsAnders" !!??)
Blinkade höger och började köra mot Uppsala....Jag körde och körde....och körde....på motorväg! Där kunde man ju inte stanna och vända om! Körde lite till....lite längre fram så kunde jag svänga av! *pust*
Ringde syster och berättade att de hade dragit om vägen så att det var väldigt svårt att hitta rätt. Men jag guidade dem med mitt förvirrade förvånansvärda lokalsinne.
Vi fann varandra (genom min fina detaljerade guidning) ganska så snart och sen var det bara att köra tillbaka till E4 och köra raka vägen mot Sundsvall-Örnsköldsvik!

Jag var verkligen jättenöjd med min insats! Tänk att jag körde alldelens själv, från Arlanda, fann Uppsala, hittade rätt på min syster och hennes döttrar och rätt ut på E4:an igen och hittade hem, utan det minsta problem...!

Vem behöver karlar eller GPS när min syster och jag ska ut på äventyr?! Nää...vi reder oss så bra, alldelens själva. Tur är väl att min syster har en sån trygg och lugn storasyster som jag! Och som hittar överallt! ;)

Hem ljuva hem!!

21 kommentarer:

Carina Sjölund sa...

Ja,hon ska vara glad att hon har dig :))
Men det är hon säkert oxå!
Kramar

Camilla sa...

Hahaha....vad sa du att du var?
Lugn???
Nja...jag har ett annat ord för dig.
Men det får jag inte säga för mamma,så det säger jag bara i garderoben ;)
Kram på dig!

Malin sa...

Haha, vilken mardrömsdygn, tur att det bröts av av ett underbart bröllop!
MEN ni har varandra, och ni verkar väldigt fästa vid varandra, det är inte alla syskon förunnat (mig och min bror tex...)
Kram

Semester & Mat sa...

Haha. Inte lätt att köra på vägar man inte är van vid.
Tycker själv att det är väldigt rörigt kring Uppsala-Arlanda, om det är någon tröst ;)

Ha en fin dag!

Mia systeryster sa...

Hahaha, ja det var två olika versioner;)
Jag tror helt säkert på att du var kolugn=D
Kram

Fina Frun sa...

Hahaha tur att hon har dig ;)

Sus sa...

Ha ha haaaa...jag skrattar på mig:) Tur det var länge sen förlossningar...annars hade jag kissat på mig oxå:)
Ja! Hem ljuva Hem!
Kraaaaaaaaam

gunsan sa...

Hahaha, ni är för underbara, vilka härliga systrar ni är, tur att ni har varandra hihi;))
kramizzzzz

Sussi sa...

hahaha ja det var ju verkligen två olika versioner på samma händelse.. ;)

Kramisar

Renee sa...

Vilken tur att ni har varandra, du hade kanske varit på resande fot än i dag om du inte haft henne, irrande runt mellan Uppsala-Sundsvall

Diana sa...

Haha, jag tycker ni är lika illa båda två. (eftersom jag gillar bådas bloggar är det bäst att hålla sig väl med alla)

Sanna sa...

Här fungerar inte GPS heller så bra osm leder oss rakt ut på en åker.
Näe säger som dig;
-Bra karl reder sig själv....hihi.

(Skojsigt inlägg idag)

Kramisar

ansepanse sa...

ni är lika bra båda två tror jag :)
kramar

Krönikören sa...

Nu har jag läst syrrans också, haha. Det är mera krydda i ditt språk enligt hennes version. Men så kan det väl inte vara? ;)

Diana sa...

Sv: Tja, vissa njuter av att vara ute sent. Min moster har gjort en grej av att vara ute på lillejul och shoppa... :)

Åsa sa...

Jag förstår dig precis, har själv irrat runt i Uppsala eftersom GPSen inte var uppdaterad med den nya motorvägen. Det enda som den skrek hela tiden var "Vänd om och kör upp på motorvägen, vänd om och kör upp på motorvägen, vänd om och kör upp på motorvägen......."

Lena sa...

Det låter som om det lika gärna kunde vara jag bakom ratten ;)

cecce sa...

Vem ska jag lita på egentligen:-) Antar att ni är lika goa båda två:-)
Kan ni inte ta bilen och köra ner till skåne!!
Det hade väl varit något!?
Bara raka vägen...rakt ner...typ:-)

Kramar!!

soffie sa...

hahaha vem tusan ska vi tro på då?
kramen

Mita sa...

Ja vem ska man tro på?? Men skitkul att läsa era olika versioner,hi,hi...
Kram på dig!

Quila o Ronja sa...

Ni har ju inte direkt samma syn på hur resan gick til. Men ett gott skratt fick jag, tackar!!! När det gäller att komma lite fel,så ska jag nog bara hålla tyst :-(

Kram
Susanne