Hur rent är ditt hus?

På eftermiddagarna sänds den engelska versionen av detta program.
Av någon anledning så ser jag på detta och tycker det är så snuskigt. Men titta på det, det måste jag...
Hur kan man ha det så skitigt?!

Jag tycker nog att jag håller ganska så rent i vårt hem men ibland får jag såna där krypkänslor av att det är så skitigt.
Det fick jag i veckan; jag tyckte att diskbänken och kranen var superäcklig.

Tog och skrubbade med en tandborste, fejade med fönsterputs, putsade med en fiberduk och och nu, NU skiner det rent igen.
Jag kan t.om spegla mej i kranen.

Ser du mej?

Äntligen...

... FREDAG!!!

Fy så lång denna vecka varit men den har gått över förväntan. 

Men nu är det fredag så då kan vi ju liksom kicka igång den lite med en fredagsfräckis, eller hur?

Det äldre paret låg och sov. Mannen vaknade och lyssnade efter moraklockans slag, som dock uteblev.
- Nu står det gamla skrället igen, muttrade han för sig själv.
Frun vaknade då och sa:
- Jaha, då kanske jag ska vända mej om...

♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

Det händer nästan aldrig...

...eller väldigt sällan att Mr C bjuder på mat.

Här hemma är det alltid jag som står för tillagningen av alla måltider.

Men ibland så händer det!

Igår till middagen fixade Mr C maten och tänka sig så gott det var:

Ok...hamburgare och strips inhandlat på en välkänd hamburgerkedja men so what!

Riktiga loppis-fynd...

...kan man göra ibland, om man har tur.
Men jag måste få berätta om mina, absolut bästa fynd, ever!

Nr 1.
Ett bord.

Bordet blev en prefekt blogg/dator/padda-plats.

Det var på en utförsäljning (dock ingen loppis men en affär som skulle upphöra) som jag såg detta bord som då, var fullproppat med diverse saker. Jag frågade om det var till salu men det var det inte, det skulle slängas. Eller ja, kanske. Frågan var bara hur mycket jag ville ge för det.
Ja...hur prissätter man ett bord som man verkligen vill ha? Man vill ju inte betala ett överpris.

Några veckor senare stod bordet på min uppfart, hemkört, helt gratis, till skänks!
Med mycket färgborttagning, slipning, putsning och inoljning av själva bordsytan så blev bordet precis som jag ville ha det och passade som handen i handsken till mina stolar.

Nr 2.
En pall.

Min stadiga, pålitliga pall.

Det var på en loppis och det första jag såg var denna pall. DEN måste jag ha! Då var den nersölad med en massa målarfärg men jag såg i mitt inre att den skulle bli så bra hemma hos mej.
Vi gick en sväng inne på loppisen och när jag kom tillbaka så var pallen BORTA!
Jag fick lite av panik och frågade en man om pallen var såld. Men han log och sa:
-Pallen med målarfärg? Nä, den står där borta under en massa bråte som inte går att sälja.
Jag frågade vad han skulle ha för den och han nöjde sig med 5:-
Lite slipning, putsning och inoljning så blev även detta fynd, precis som jag ville ha den.

Jag kan säga att några Ikea-pallar blivit inköpta, använda och kasserade under denna målarfärg-palls livstid men den här pallen, har verkligen varit pålitlig och stått pall under alla dessa år.

En liten måndagsfundering...

...som jag har är:
Detta är min sköna "titta-på-Wallander-film-på-lediga-dagar-mellan-14-16"-soffa, full med kuddar.
Men nu undrar jag, hur många kuddar ser du i soffan?

Rätt svar:

 Det finns 6 st kuddar + en liten Eiya! Det är visst först till kvarn som gäller...

Ibland så ångrar man sitt beslut...

T.v: förra helgens snödjup.

T.h: gårdagens snödjup på förmiddagen.

I går funderade vi på vilken tur vi skulle ta med våra hundar.
Skulle vi ta lägdorna? Den är lite kortare men där kan hundarna springa fritt.
Nä, det skulle bli lite jobbigt (ja, för mej alltså) för våran sväng hade nog snöat igen och att gå med snö upp till vaderna är ganska så jobbigt.
Eller en längre koppelpromenad efter en (förhoppningsvis) plogad väg?
Det fick bli en promenad längst vägen, som förhoppningsvis var plogad. Det kändes som ett bra beslut.

Väl ute så gick det ganska så bra att gå, om man höll sig mitt i körbanan. (tur är att det inte var någon trafik).
Men när vi kom fram till gångstigen så var den helt oplogad och ogådd (ogådd = ingen hade gått där innan oss)!
Det var att plöja sig fram med snö upp till vaderna.

Jag ångrade att vi inte tog svängen på lägdorna ist. Då hade hundarna kunnat sprungit lösa som de ville och jag hade inte behövt gå så långt med snö upp till vaderna...

Så blev den då av, den efterlängtade...

...sparkturen med hundarna.

En arkivbild från 2013!

Du kan inte begära att jag skulle fotat allt också...

I torsdags, på min lediga dag, hade jag bestämt mej för att ta den, den efterlängtade sparkturen som jag sett framemot sedan vi var till Malmberget i slutet på november...
Varför det dröjt?
Ja, det måste ju vara det perfekta sparkföret: först och främst snö, som vi inte fick förrän i mitten på januari.
Sen måste det ju snön packas på det rätta sättet och det får inte vara blixthalka så sandbilen varit i farten.
Men så, i torsdags infann sig den perfekta sparkdagen.

Jag hade laddat för en tur med hundarna med sparken.
På natten hade jag t.o.m drömt om att jag slipade medarna så det skulle glatt och snabbt.
Det gällde att planera turen, inga stora vägar där sandbilen varit på besök, så det fick bli småvägarna.

Vi vaknade, laddade och klara, det var som om hundarna kände på sig att i dag blir det något annat, inte en fritt springande tur på lägdorna eller i skogen ...
Sparken var framtagen och medarna putsade, hundarna var taggade och jag var fast beslutsam att ta den efterlängtade sparkturen.

Lite strul innan vi kom in i flowet, (fyra koppel och en spark + Susanne P är ingen optimal kombo) men efter ett tag så flöt det på galant.
Men när vi var mitt i självaste flowet så mötte vi några människor som genast slutade med vad de höll på med och jag hörde dem säga:
-Men kolla! Vad massa hundar! Det är bra draghjälp hon har!

Jo, tjena, tänkte jag. Nu när vi är inne i flowet så drar de inte det minsta! De springer så fint, alla fyra, på min vänstra sida. Och du ska inte tro att våra vägar är slättförs. Nä, är det inte uppförs så är det nedförs...
Uppförs så sparkade jag som en galning och nedförs var jag tvungen att bromsa. Bara för att hålla ett jämnt tempo.

Sjöblöt i svett kom vi tillslut hem. Jag kollade på Runkeeper hur långt vi åkt:
1.33 miles = ca 2 km
Gjort av med 155 kalorier.
Ja....hundarna ja! Men jag hade gjort av med det dubbla, som jag kämpat!
Och vad tror du att  hundarna gjorde när vi kom hem?
Jo, de sprang som galningar på baksidan och härjade omkring som aldrig förr med varann...

Men med gott samvete somnade vi alla fem, till en av alla de 32 Wallanderfilmerna.
Vilken av dem det blev?
Ingen aning!
Jag somnade innan den hann börja...