...blev Schweppes Indian Tonic Water.
Annars brukar jag alltid dricka vanligt osmaksatt kolsyrat vatten gjord i min bubbelvattenmaskin.
Det var gott...tror jag...eller var det det?
Lite så där beskt...men ganska så gott. Men vad är det för smak egentligen ?
Då var jag tvungen att läsa innantill på innehållsförteckningen: aromämne; kinin.
OK? Inte fick jag svar på VAD smak det var så nu blev det att Googla.
Kinin: På 1600-talet lärde sig de spanska erövrarna av indianerna i Peru att använda barken av vilda träd som botemedel mot malaria.
Kinin blev snabbt en populär drog i Europa och kallades jesuitpulver, efter de spanska munkar som spred kunskapen om det nya medlet mot frossa.
Förr användes kinin även som allmänt febernedsättande och smärtstillande medel. I Sverige används kinin som läkemedel i mycket begränsad omfattning och huvudsakligen som perifert verkande muskelavslappnande medel vid vissa former av muskelkramper eller ökad spänning i muskulaturen.
Kininets bittra smak används även som smaksättare till olika livsmedel, bland annat i tonic water och i vissa alkoholhaltiga drycker.
Från början var Indian Tonic ett läkemedel som skulle förebygga malaria. Den bittra smaken var dock så avskräckande att någon kom på att hälla i en skvätt gin för att göra det hela uthärdligt. Så föddes drinken gin och tonic.
För att få ett tillräckligt skydd mot malaria krävs dock en viss beslutsamhet.
Mängden kinin i tonic water är så pass låg att det skulle krävas så där en 67 liter G&T per dag. Kanske en av de svåraste strategierna för malariaprevention.
Jag beslutade att INTE dricka 67 liter G&T!!
Ett ganska klokt beslut, tror jag...eller så får jag malaria.