Det finns små guldkorn...

...i livet.

Ett av dem är den här:

Här kommer ett bildbevis på det:

Måndag...

...men det känns inte så tungt i dag.

Jag svävar fortfarande, stundvis, på rosa små moln efter lördagens resultat från utställningen. *ler lite fånigt*

Och i kväll så visas Halv åtta hos mej från Ö-vik!

DET får jag inte missa!

Ha en fin måndag där ute.

Tävlingen är avgjord!

Japp, nu ska vi dra vinnaren i min tävling. 

Dottern agerade lottdragare tillika säkerhetskontrollant. (så har du klagomål är det till henne du ska vända dej)

Alla lotter ligger i en skål:

Lotterna blandas exakt i 42 sekunder:

En av lotterna drogs:

Spänningen stiger...

Och vinnaren är:

*

*

*

*

*

*

*

Grattis Cissa!

Hon vinner en talbok som kommer med posten.

Det var roligt att så många ville vara med i tävlingen.

Oj, oj, oj...

Vilken dag jag hade i går!

Vi, jag och min hundvän,  hade anmält oss till SSRK utställningen i Piteå.
Och det var bara så här nära måttar mellan tummen och pekfingret att inte resan skulle bli av.
Men vi drog ändå iväg...och tur var väl det!



Diva, Kakis Latest Trend By Gucci, tog nämligen sitt första CERT och blev BIR!
(Och min hundväns tik placerade sig som 3:e Btkl.)
Du må tro att det fanns en matte som svävade på rosa moln!

Nu var det ju väldigt kul att det gick så bra på utställningen men det är mycket runtomkring som är roligt också. Speciellt våra bilresor...då kan allting hända...och allt möjligt händer.

Vi firade med CERT/BIR-middag på en vägkrog som ligger 3 mil söder om Piteå, Marcus Dinner. Vilken mat!
Vi beställde oxfilé, strips, stekta grönsaker och murkelsås. Det fattades bara skumpa!
Jag rekomenerar varm att äta där.

Under dagen kommer jag att presentera vinnaren i min tävling. Håll utkik.

Nu avslöjar jag...

Själevads kyrka.(gjord av min farfar)

Bilden har jag snott av syrran, utan att ens fråga. Men hon är den enda som känner till denna story så jag tycker att hon kan bjuda på den.

...vad som hände den där dagen på kyrkogården.

Eller törs jag verkligen det?
Ja, ja, vi får väl se om jag BLIR klassad som en toka eller inte.

Som jag berättade förut så hade jag massor med sanndrömmar förut. Det var som mest när barnen var små.
På senare tid har det varit mer sparsamt med dem. Jag vet inte vad detta kan beror på men jag har en tes...

Det finns två episoder som jag verkligen upplevt något jag inte kan förklara varav en ska jag försöka att återberätta nu:

Barnen var små. Och som småbarnsförälder så är man konstant trött men ska ändå på något vis hinna med allt. Vi höll på att fixa hemma men jag bara tvungen att åka iväg.
Detta utspelade sig i september månad, det var höstig och disigt ute men jag hade bestämt mej för att besöka min farmors grav, där även en av mina kusiner ligger, i samma grav som farmor. (han dog som spädbarn)
Vi kom fram till kyrkogården, parkerade bilen och klev ut.
Som jag berättade var det disigt, inte dimmigt. Jag tycktes höra röster eller rättare sagt en massa mummel men jag tänkte att det var väl fler som besökte sina näras gravar. Men några personer såg jag inte, det kunde ju bero på diset.
Vi gick vidare på vägen och ju längre in på kyrkogården vi gick, ju fler röster eller mummel hörde jag. Eller hörde...det gjorde jag inte direkt utan det var mer som om jag hörde det inom mej. I mitt huvud.
Jag kan likna det med att man sitter i en stor grupp och alla talar i mun på varann. Man hör inga ord men men hör att det är prat. Eller som när man får in flera kanaler på radion. Det pratas och talas men man kan inte urskilja några ord.
Fortfarande så såg jag inga fler som var där.
Jag blev inte alls rädd men mäkta irriterad.
Till slut blev jag så irriterad så jag sa, ganska högt:
-Nä, nu får ni banne mej sluta! Jag har annat för mej än att lyssna på ert surr.
Vill ni något så säg det klart och tydligt, jag vill inte höra en massa mummel!

Sen den dagen så har jag inte upplevt något underligt. Jag har inte besökt farmors grav sedan dess. Och jag sanndrömmer inte alls lika ofta.

Min tes är att man är extra känslig och öppen vid vissa perioder i ens liv eller så stängde jag igen "dörrarna" när jag snoppade av dem.

Ja, nu har jag berättat, toka eller ej, men det var det jag upplevde den dagen.

I år, 2012...

... är det skottår.
Skottår är ett sätt att hålla årstiderna på plats i kalendern. Eftersom det tropiska året (årstidsåret) är cirka 365,2422 dagar långt går det inte att ständigt använda 365 dagar i kalendern. Inom loppet av 100 år skulle årstider, datum för solstånd och dagjämningar med mera då nämligen förskjutas mer än 24 dagar i kalendern. Genom att vart fjärde år öka årets längd med en dag kan kalendern hållas någorlunda i fas med årstiderna. Extradagen kallas skottdagen och dess datum är den 29 februari. 
Info hämtat från Wikipedia

Vi fick alltså en extra dag i år!
Vad gjorde jag med den?
Ingenting alls...
Vad gjorde du med din?

Men idag är det ÄNTLIGEN FREDAG och här kommer den, fredagsfräckisen;

En man hade problem med att han kom för tidigt när han älskade . Han fick rådet av sin läkare att skrämma sig själv när han kände att det närmade sig. 
Mannen som var skotträdd gick därför och köpte sig en startpistol. När kvällen kom gick han och la sig med sin fru och efter en stund låg de i 69 an och hade det skönt. 
Plötsligt kände han att han var på väg, han tog raskt fram pistolen och sköt ett skott. 
Vid nästa besök frågade läkaren hur det hade gått? 
-Nä, sa mannen, frugan bett nästan snoppen av mig och sket mig i ansiktet. Sen öppnades garderobsdörren och grannen kom ut med händerna över huvudet!

Ha nu en härlig fredag!

Och imorgon kommer jag att avslöja vad som irriterade mej på kyrkogården.

Cliff hangers, you know...

♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫ 

Ledig dag...

...och då passar jag på att ha huvudvärk. 

Återkommer i morgon!