Denna morgon för fjorton år sedan så upptäckte vi att vår dotter drabbats av diabetes. Eftersom vi redan hade en son som hade den sjukdommen sedan några år tillbaka, så hade vi alla hjälpmedel att ta till för att få en bekräftelse på att det verkligen var så.
Men man förnekar allt! Vill inte se! Blundar! Håller för öronen! Vill inte att det ska vara så!
Räckte det inte med att vi redan var drabbade en gång!?
Nu var det bara så och det var bekräftat att ännu ett av våra barn hade fått den livslång sjukdomen diabetes...
Alla välmenade ord som att vilken tur att ni vet hur det är att leva med diabetes, det är väl inte mer jobb att ha två barn med samma sjukdom, ni har ju all kunskap redan , de hjälpe föga och var dessutom inte sanna!
Så idag är en dag som vi med glädje och hurrarop firar min systerdotter på hennes fjortonårsdag samtidigt som vi blir påminda om att det är fjorton år som vår dotter har kämpat med sin diabetes.
