fredag 17 augusti 2012

Första arbetsveckan...



...gick ganska så bra, om man tänker rent arbetsmässigt.
Men mina tankar har gått till min kära (blogg)vän som så tragiskt miste sin livskamrat...
Det kommer vågor av sorg som bara sköljer över mej emellanåt. Tårarna går inte att hejda...

Många sk. vänner, i det riktiga livet, höjer på ögonbrynen, himlar med ögonen och ifrågasätter hur man kan säga att en bloggvän är en vän.
Men det ska jag säga att visst kan det vara så:
vi har följt varann genom bloggen i flera år och när vi till slut träffades IRL förra sommaren så behövdes det bara ett ögonkast och en bråkdel av en sekund för att vi var sammansvetsade och kände att vi var "ETT"...

Det var inte mer än en månad sedan som vi var ner till henne och hennes fantasktiska pojkar och underbara man.
Och sen fick vi det tragiska, ofattbara beskedet att han inte längre finns.

Som du förstår så utgår fredagsfräckisen denna fredag. Känslan vill liksom inte infinna sig...

Men jag vill önska dej en fin fredag och tänk på att ta vara på varann.




19 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Nä usch! Det har verkligen varit en tung vecka. Tankarna har hela tiden varit hos vår vän. Känns jobbigt med avståndet, att inte kunna krama henne. Men jag hoppas och tror att hon känner vår omtanke...
Kram

Znogge sa...

Det var verkligen bland det dummaste jag har hört! Klart att en bloggvän kan vara en riktig vän!

Även om vi bara har träffats en gång så har jag tänkt väldigt mycket på henne. Ni som då har träffats fler gånger känner ju varandra på ett djupare sätt.

Klart att man blir berörd och mycket ledsen.

Kram

Kram

Tinezza sa...

Jag brukar säga att bloggvänner som man lär känna lite extra är som brevvänner som var mer vanligt förr. Några brevvänner blev man extra vän med. Det är lite av samma sak för mig det här med bloggvänner.

När sorgen drabbar någon så är vännerna ett gott stöd om det så är avstånd. Det räcker med några värmande ord ibland och jag är säker på att er bloggvän känner värmen från er även om ni inte är på plats.

Kramar från mig till alla berörda och alla andra också

Hanna aka Lilla My sa...

Kram <3

Quila o Ronja sa...

Det är så fruktansvärt..........är säker på att hon känner era varma tankar. Det är så svårt att förstå, detta tragiska som hänt.
Verkligen något som vi alla måste tänka på. Ta´vara på varandra!!!
Kramar från mig

Fru Eriksson sa...

Så svårt :( & visst är en bloggvän/nätvän riktig vän ♥
/Kramar till Er alla från mig!

Ama de casa sa...

Mina tankar går också till henne och pojkarna hela tiden, även fast jag inte har träffat henne irl. Visst är bloggvänner vänner på riktigt.

Kram på dig!

~~Sara~~ sa...

Tänk så fel de kan ha...en vän är en vän...och ni har ju dessutom träffats IRL.

Ha en bra fredag, jag förstår om fredagskänslan inte vill infinna sig

Kram

Team Nelson / Ordringen. sa...

Precis, så bra sagt..en vän är en vän. Svårare än så är det inte. Fint skrivet inlägg.

Ama de casa sa...

sv: Potatismoset på plankan var faktiskt bra mycket godare än det såg ut på bild :-)

Diana sa...

Jag håller med dig, jag har inte ens träffat N men ändå tagit mig så fruktansvärt illa vid vad som hände. Tänker på dem hela tiden. Kram

Milla sa...

Även i bloggvärlden finner man riktiga vänner så din känsla känns inte alls konstig. Men kanske måste man vara "en bloggare" för att förstå det. Kram och ha en bra fredag.

ansepanse sa...

vad tragiskt, man ska vara mer rädd om varje dag man har, inte rusa fram som om man levde för evigt
självklart är man vän när man är bloggvän
kramar

Mickis sa...

Flera av min bloggvänner tycker jag att jag känner & bryr mig om.. Det är väskap... Har man då oxå träffats som ni gjort så känns det ju såklart ännu värre...

Det är när det händer sådana här sorgliga saker som man känner att det är på plats att omvärdera lite...Vad är viktigt.. Lider med bloggvännen.. Vilken jobbig tid de har & går tillmötes...

*stor kram* till dig!

Mita sa...

Man kan nog inte föreställa sig det svåra och ofattbara som hänt.Nånting som hon måste ta sig igenom både känslomässigt och med allt det praktiska som följer med..
Jag har ju inte träffat henne personligen, utan bara på bloggen. Men ändå så lider man med henne och familjen..
Bloggvänner kan vara nog så nära vänner. Man lär ju känna varandra väldigt bra,i alla fall dom som man har mycket kontakt med.
En stor varm kram till dig♥

Åse sa...

Klart att en blogg vän kan vara en riktigt vän, hur dumt är det att tycka nått annat ! Inte alls konstigt att tårarna rinner och sorgen finns där ! Hoppas du får en fin fredagskväll ! Kram

soffie sa...

men usch så tragiskt å självklart kan en bloggvän va ebn vän, så de som inte fattar det bloggar nog inte själva, jag har följt massor av bloggar i flera år å de känns som mina vänner!sänder en tanke till din bloggvän... massor av kramar till dej å vännen..

cecce sa...

Men...nu blir jag helt bestört!! Usch, vad hemskt!
Stackare...
Så klart kan man ha bloggvänner som riktiga vänner. Jag har träffat många underbara människor via bloggen! Så det så!

Önskar dig en fin helg!

Kramar Cecce

Miss Juni sa...

Men det tycker jag bara säger mer om de sk vännerna - än om något annat. Och en sak är säker; Det är inga bloggerskor som säger så!
Man knyter ju band och relationer i bloggvärlden såväl som i vardagsvärlden. Det kanske till och med är enklare att skaffa nya vänner just här - genom bloggen.

Ni har ju dessutom verkligen LEVT tillsammans - under samma tak - under några intensiva dagar i ett par omgångar, så ni är väl knappast "bara bloggvänner".

Jag förstår att du känner för C och även att du sörjer hennes man!
Du har ju en varm relation till dom båda.

Tröstekram! <3