Sidor

fredag 31 oktober 2014

Appropå Halloween...

...eller en fredagsfräckis. Välj själv:

Kal gick till affären som säljer maskeradkläder och frågade om dom hade några fikonlöv, eftersom han tänkte gå på maskerad utklädd till Adam.
– Javisst, sa biträdet och tog fram ett fikonlöv.
– Det går inte, sa Kal, jag måste ha ett mycket större än det här.
– Okey, sa biträdet, här har du ett mycket större.
– Det är också för litet, jag måste ha ett mycket större.
– Jaha, sa biträdet, det här är det största vi har.
– Nä, sa Kal. Det är tyvärr inte stort nog.
– Jag är mycket ledsen, sa expediten. Ni får nog gå på maskeraden utklädd till något annat.
– Jag som så gärna ville gå som Adam – nu vet jag inte … har ni nåt gott råd att ge?
– Jo, om jag vore som ni, sa biträdet, så skulle jag bara hänga den över armen och gå som bensinpump.


Nu är det ÄNTLIGEN fredag och

♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

torsdag 30 oktober 2014

I dag blir det bara ett kort inlägg...

Ett kort inlägg...


...för min mamma, som brukar smygläsa min blogg, beklagade sig i går att ibland är mina inlägg sååååå långa.

(det där jag skrev i går att receptet på söndagsmiddagen var hemligt, var bara taget ur en reklamsnutt från TV av ett känt potatisgratäng-märke. Jag delar gärna med mej av mina recept!)

tisdag 28 oktober 2014

Det här med sommar/vintertid...

...VEM kom på det och VARFÖR!?

Jag är övertygad om att det måste varit någon som:
  • inte har matglada hundar
  • inte ser på en "Wallanderfilm mellan 14-16" på lediga dagar
  • som inte har en mat-å-sov-klocka inbyggd 
  • inte bor i Norrland 
Vad vinner vi på att ha sommartid egentligen? Vi ska visst vinna en timme mer dagsljus på sommaren. Men vänta nu...
  • när vi ställer tillbaka klockan till normaltid eller vintertid då står mina hundar som galningar vid 15-tiden och tycker att matte ska fixa middagen till dem.
  • för att inte tala om att JAG har svårt att veta riktigt när jag ska se min "Wallanderfilm-mellan- 14-16" på lediga dagar. 
  • JAG är också hungrig mycket tidigare, eller är det samma tid men normaltid eller är det på sommaren jag blir hungrigare senare när det är sommartid?
  • här i Norrland har vi dagsljus dygnet runt på sommaren - ingen vinst där. 
Samma dilemma varje år.
Ja men du hör ju! Bara en massa problem.

I söndags så gjorde jag en riktig söndagsstek till middagen. Kan hända att jag gjorde den liiiiite tidigare än under sommartiden och jag fick verkligen dra ut på det för att vi skulle äta i rimlig middagstid, fast en timme senare.... det blev mycket TV-tittande under tiden.

Det serverades fransyska, god pepprig gräddig rödvinsås, svartvinbärsgelé och potatisgratäng.


Receptet?

Nä..."Nu är det här MITT recept! Och jag gör den på MITT sätt och det är hemligt. Ska vi säga så?!"
(Det kan hända att det var en massa reklam på TV under tiden jag väntade på att middagen skulle bli klar...)








måndag 27 oktober 2014

En liten måndagsfundering...



...som jag har är:
Visst är det väl ändå tur att man bara ha två ben som ska upp ur sängen en måndagsmorgon. Tänk om man hade fyra ben som man skulle försöka häva ur sängen.

lördag 25 oktober 2014

Regn - rusk - ofrusen mark...

... = sjukt skitiga hundar!

De senaste dagarna har regnet riktigt vräkt ner här. Och detta innebär hundar som inte fått jobba med sin matte så mycket men de hittar gärna på eget göra...
De gräver som galningar! Varför gräver de? Och vad förväntar de sig att hitta? Jag tror inte de riktigt vet själv, förutom en då...



När jag släpper ut dem blir de som fyra galningar: de springer till var sitt hörn av gården och gräver, frenetiskt. Men inte värre än att jag kan bryta deras aktivitet med ett litet "Kom igen, tjejer"
(det betyder: sluta och kom med mej!)  Alla förutom EN, kommer obönhörligt. De slutar genast att gräva men sen har jag min lilla tjurskalle till Snyggingen Diva. HON bara måste hitta den perfekta stenen!
Det är DET som är grejen med att gräva. Att hitta den perfekta stenen...

Hon kan gräva och gräva och gräva, trots att jag går emot henne. Hon blir mer och mer ivrig, gräver på livet för att slutföra sitt jobb och det slutar alltid med att hon hittar den PERFEKTA stenen!
De samlar matte i en hög utanför farstubron:

Många perfekta stenar blir det...

Nu väntar matte på kallare väder, frusen mark och massor med snö!



fredag 24 oktober 2014

Äntligen...

...FREDAG!

Vi behöver komma i fredagsstämning, eller hur?!
Här kommer den, fredagsfräckisen. Alltid en början.

Tvålen på bilden har inget med inlägget att göra...


Två präster ska duscha efter ett arbetspass. De klär av sig, men inser snart att de inte har någon tvål. Fader John kommer ihåg att han har tvål på sitt rum och beger sig naken dit. Väl inne på rummet grabbar han tag i två tvålar. 
Halvvägs tillbaka ser han tre nunnor komma mot honom… Det finns ingenstans att fly, så det enda han kan göra är att stå blickstilla mot väggen som en staty. Nunnorna stannar, förundras över hur verklighetstrogen statyn är. 
Ena nunnan sträcker fram handen och drar i hans snopp. I ren chock tappar prästen ena tvålen!
- Åh titta, det är ju en tvålautomat, säger nunnan.


För att testa om det stämmer drar den andra nunnan också i prästens snopp och han tappar den andra tvålen. Den tredje nunnan vill också testa, hon drar en, två, tre gånger men ingenting händer. Så hon försöker några gånger till och utbrister sedan:
- Titta flickor, jag fick flytande handtvål!



♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

torsdag 23 oktober 2014

Amatörmatbloggen...

...informerar:
Att följa ett recept är inte lika med gott resultat.
Jag följer sällan eller aldrig ett recept  men ibland skärper jag till mej och tänker att jag ska göra som det står.

Jag brukar "smaka av" i huvudet när jag läser ett recept och känna efter hur resultatet kommer att bli så jag kan ta bort vissa ingredienser eller lägga till några, bara för att jag känner för det. Men som sagt; ibland får jag för mej att följa ett recept ordagrant.

Vissa maträtter ser bättre ut än de smakar...


Hittade ett recept på en Thai-fisk-gryta. Spännande tänkte jag, men jag fick inte ihop smakerna i huvudet...
Hur jag än bar mej åt så stämde liksom inte smakerna ihop. Men jag följde receptet.
Det skulle i morötter, salladslök, färsk ingefära, lime och kokosmjölk. So far, so god men sen skulle fisken i... Det var här någonstans som jag tvekade. Sen skulle man servera ris till grytan.

Ris och fisk för mej är ingen bra kombo! Det är INTE gott tillsammans!!!
Men jag hade bestämt mej; FÖLJ receptet.

Mr C kom hem och jag förberedde honom på att middagen inte blev lyckad. Han åt och sa att det var helt OK. (Det sa han som inte ens äter fisk!)
Jag kunde för mitt liv inte äta maten! Det smakade URK!!!! Kvällen gick och mitt humör sjönk mer och mer. Dels på att jag var SÅ missnöjd med middagen men mest för att jag var superhungrig.
Vid 21-tiden hittade Mr C en överbliven, torr pizzabit i kylen som han mikrade till mej! Snacka om gourmémat!!!!
Humöret steg med mättnadskänslan.....

Ett är säkert: jag kommer ALDRIG mer följa ett recept igen!



tisdag 21 oktober 2014

Måndagar...

Rotmos med fläsklägg.


...är som bekant inte någon favvodag för mej och gårdagen var än mindre en favorit; huvudvärk hela natten och dåligt med sömn.... ÄH, lägger den till handlingarna.

I helgen kom lilla, minsta, utflugna dottern hem på besök. Satt och surrade ett tag och samtidigt skrev hon en hanldlarlista. Hon har bra tänk; planerar mat veckor i sträck och handlar därefter, trots att hon jobbar i en matbutik.

Lite funderingar hade hon och frågade om tips på mat. Jag hade massor med tips. På min matlista fanns massor med gomat:
Ärtsoppa, rotmos med fläsklägg, kålpudding, kåldolmar mm, mm, mm.

Lilla, minsta utflugna dottern tog en lång paus i mathandlarlistskrivandet, lade ner pennan och gav mej en lång blick med orden;
-Det låter som mat som gamlingarna äter...

Nu kan jag tolka detta utlåtande på två sätt.
1. Hon anser att jag är gammal.
2. Hon uppskattar att jag gör god traditionell husmanskost och för den vidare till mina avkommor.

Jag väljer att tolka det som #2......


söndag 19 oktober 2014

Jag bjuder gärna på mat...

...men snyltgäster har jag inget över för.

En morgon skulle jag servera hundarna mat och en av fodersäckarna står ute på den inglasade altanen, bara av utrymmes skäl.
Du som känner mej vet hur jag är på morgonen.... supertrött, ser inget, hör inget och är allmänt okontaktbar.

Laddade tre av matskålarna med hundfodret som förvaras i köket, gick ut på altanen stoppade ner handen i fodersäcken som stod där, och tyckte mej känna en liten luden sak som nuddade min hand men jag reagerade knappt.
Men på kvällen när kvällsmaten skulle serveras så var jag tvungen att titta ner i säcken INNAN jag stoppade ner min hand igen... och där, DÄR låg en liten, liten mus och tryckte.


Jag har inget emot möss men hen hade snyltat på maten!
DET gillas inte.


Behöver jag säga att snyltgästen inte fick en ny middagsinbjudan?!



lördag 18 oktober 2014

Tårarna rinner...

...alltid på mej när jag hackar lök!

Jag har provat alla tips som finns. Allt från cyklop, tändsticka i munnen till att ha rinnande kallt vatten (inte alla tips på samma gång)  när jag hackar lök men inget har riktigt hjälp men nu har jag testat ett nytt knep:

1. Lägg löken med roten upp.

2. Skär ur roten som en upp-och-ner-vänd-kon-form.

3. Nu är löken redo att bli hackad eller skuren.

4. Och ta mej tusan! Det funkade! 

Jag fixade att skala, skära två lökar, laga middag och äta den UTAN att gråta. Om det nu var tipset eller att "tron kan försätta berg" eller bara för att få till ett blogginlägg, låter jag vara osagt... 










fredag 17 oktober 2014

Äntligen...

...FREDAG!!!

Och vi slänger väl oss på fredagsfräckisen på stört?

Bananerna på bilden har inget med texten att göra.


Det var en nunna som påstod att hon kissade frimärken och berättade det för sin väninna.
– Nää, sa väninnan, det är ju omöjligt.
– Joo då, jag är alldeles säker.
– Njaa….men då får du väl gå till läkaren då, sa väninnan.
Så nunnan gick till läkaren dagen efter. Och hon berättade då samma sak för läkaren.
– Du ser doktorn, det är så att jag kissar frimärken.
– Nej, men det är ju omöjligt, sa läkaren.
– Nää men det är sant doktorn.
– Jaha…ja , men då får du gå och ta ett kissprov här då.
Nunnan gick iväg och kissade i sin lilla burk, och var snabbt tillbaka.
– Titta här doktorn, vad var det jag sa?!  Där är frimärket.
Doktorn tog burken och tittade efter.
– Nää, sa doktorn, det där är ju inget frimärke det är ju ett Chiquita märke...


♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

torsdag 16 oktober 2014

"Dominoeffekt"...

...eller "Hur lätt man blir hemmablind" eller "Köphysterin slog till".
Jag kunde inte riktigt bestämma mej för dagens rubrik men alla tre passar.

Det började med att jag ville ha en ny lampa i "hundrummet" så här i hösttider. Det är nästan lite mysigt när man får tända lamporna vid 17-tiden.
Jag åkte till en affär, som har det mesta, och snubblade över en lampfot för 39.90 och en lampskärm för 39.90. Alltså; jag fick en helt ny lampa för under 80:-!

Ny vit, fräsch lampa i hundrummet.

Sen gick jag in i köket och skulle tända lamporna i fönstren....
Men hur i hela fridens namn har jag kunnat haft dessa lampor i alla dessa år och inte sett hur de sett ut?!

Lamporna i köksfönstren...

De var gula, fula, fnasiga och helt vidriga! Men att jag inte sett detta tidigare!



Efter en andra sväng till affären, som har det mesta, så har jag nu tre vita, fräscha lampor även i köksfönstren. Men då ska tilläggas att jag bara köpte till nya lampskärmar. Jag behöll de "gamla" lampfötterna. 
Nån måtta på köphysterin får det väl ändå vara...



tisdag 14 oktober 2014

Det här med avel och arvsanlag...

Blir jag trött så blir jag trött och DÅ somnar jag...



...är starkare och viktigare än man tror.

Jag och mina syskon växte upp med vår farmor och farfar i samma hus som vi bodde i, tillsammans med våra föräldrar. Vi barn var aldrig ensamma eller placerade i barnomsorg under vår uppväxt. Det fanns alltid någon hemma. Var inte mamma hemma (vilket hon nästan alltid var) så fanns farmor där tillhands. (karlarna jobbade dagtid...)

Mitt varmaste minne från min barndom är, att när jag kom hem från skolan, så öppnade jag ytterdörren och ropade: -Hallå?! Jag är hemma nu....
Det var så skönt att höra ett HEJ eller OK när man kom hem. Och följdfrågan var alltid: -Är du hungrig?

Det var inte alltid jag ville ha sällskap eller var hungrig men bara vetskapen att NÅGON var hemma var så härligt! Jag kunde stänga in mej på mitt rum om jag ville men att bara VETA att någon var hemma var grunden till all trygghet.

Min farmor...hon kunde laga mat hon! Hon var ingen direkt gourmetkock men hon lagade alltid mat så det fanns till alla och det spelade ingen roll på vilken tidpunkt på dygnet man blev hungrig. Sen gillade hon att ta sig en tupplur mitt på dagen...
Jag har nog ärvt mycket från henne, på gott och ont.

Jag är ingen gourmetkock men gillar att laga mat till många, gillar att ta mej en tupplur mitt på dagen (när det finns tillfälle) MEN min farmor var nog lite mer fin i kanten.

Minns en gång, när hon hade besök, och hon kände att ögonlocken blev tunga. Då sträckte hon på sig och hon sa lite försynt:
-Håhåja ja jänter...Hade je inte haft främmerne nu så hade je gått å lagt mä! (Gäspande sade hon: hade jag inte haft besök nu så hade jag legat i sängen och sovit gott)

Fast å andra sidan är vi kanske inte så lika, jag och farmor för jag struntar fullkomligt i om och när jag har besök. För om jag nu blir trött så somnar jag var som helst, när som helst och HUR som helst...






måndag 13 oktober 2014

En liten måndagsfundering...



..som jag har är:
Hur kommer det sig, att vissa morgnar, när man vaknar, så vet man inte alltid vart man har alla sina kroppsdelar. Och speciellt inte på en måndagsmorgon...



söndag 12 oktober 2014

Det ljuva 80-talet...

...hade SÅ mycket underbart att erbjuda: härlig musik, ett klädmode som jag kände till och kände mej bekväm i, permanentat hår med spretlugg som innehöll 2 liter hårspray, axelvaddar och benvärmare men framför allt alla matrecept som fanns då. T.ex. Chili Corn Carne, Räkcocktail, kassler med ost och ananas, ugnsgratinerad falukorv men framför allt den legendariska Flygande Jacob.

Just Flygande Jacob är en maträtt som jag kan bli så sugen på. Så härom dagen var jag bara tvungen att göra den.

En grillad kyckling pillades isär...

Två paket bacon stektes...

Vispade 5 dl grädde, tillsatte 2 dl Chili sås...

Skalade och skar tre bananer i skivor...

Lade dessa bananer, strödde på Italiensk salladskrydda och jordnötter över den pillade kycklingen.
Hällde över grädd/chilisåsblandningen . 
Gratinerade i 200 grader i ugnen i ca 20 min, medans riset kokade. Och vips! Så blev det en 80-tals-nostalgi-middag.


Men det finns ett dilemma med denna maträtt; jag kan inte med bananer!!!!
Så vidrigt! Det luktar vidrig och är slemmiga och de där "trådarna" som blir när man skalar...! Men det konstiga är att jag gillar smaken.
Och utan bananer blir det ingen Flygande Jacob...
Sen så kom jag på att det finns visst nånting jag kan stoppa i den bruna soptunnan....

"Inget gott som inte har något ont med sig"

Eller var det tvärtom?



lördag 11 oktober 2014

De mest välbesökta bloggarna...

...är dessa som är riktade till de som är under 30 år och är inriktade på mode.
Jag har gjort mina försök till att passa in där, i denna kategori;


Men inget större intresse, om jag säger så...
Jag förstår inte varför.
Jag tror jag fortsätter med mina måndagsfunderingar, vardagstrams och fredagsfräckisar.


fredag 10 oktober 2014

Äntligen....

...FREDAG!!!



Nog med tomprat.
Vi går på fredagsfräckisen på en gång va?

Det var husbonden som nyss anställt en ny vacker piga. Han var lite orolig för hennes välgång, för han hade ju ganska många obetalda drängar och till helgen skulle han resa bort. Därför ordnade han en fälla för drängarna. Han monterade in en giljotin liknande apparat mellan benen på pigan, så när något kom i närheten så skulle objektet kapas.
  
Visserligen hade han sagt till drängarna att låta bli flickan men av erfarenhet visste han att de inte kunde hålla fingrarna borta. Så när han kom hem efter helgen så radade han upp alla drängarna för inspektion. 
Alla fick dra ned byxorna. En efter en var kapad; en vid toppen, en mitt på och en ända in vid roten. Husbonden var förtvivlad, alla hade varit där. Men så kom han till den sista. 
- Se! En som har lyssnat på mig, sa han, när drängens apparat var orörd.
- Bra gjort grabben. Vad heter du? 
Varpå drängen svarade:
- Hmbhmgfh...



♫ ♫ ♫♪♫ Nu blir det fredagsmys ♫ ♫ ♫♪♫

onsdag 8 oktober 2014

"Källsortera eller inte...

...det är frågan."

Källsorterar du?
Om jag nu skulle svara på den frågan så skulle nog mitt svar blir JA och NEJ...

Under vissa perioder så blir jag så där duktig som man bara kan bli. Jag källsorterar plast, konservburkar, papper och kartong. Glas, ofärgat/färgat, hamnar i separata säckar och allt hamnar på återvinningsstationen i de utsedda containers.  Men...
Ibland så orkar jag bara inte! Nästan ALLT hamnar i samma sopkärl. D.v.s i den gröna soptunnan.

Det är ett evinnerligt sköljande, sorterande, separerande av skruvkorkar från kaviartuben och ett allmänt pillande med allt som ska till rätt hög. Sen ska man ju först förvara allt detta någonstans och sen iväg med allt också...



Men värst av allt är nog det som blir kvar när man bränt alla värmeljus. De ska ju som pillas isär. Men om jag fattat saken rätt så kan man lägga dem i samma behållare bara man pillar isär dem. *PUST*



Många ljus kan det bli en kväll...





Det ska bli ändring och bättring på allt detta nu. För NU i höst ska vi få den bruna soptunnan som är avsedd till organiskt komposterbart hushållsavfall. Vänta nu! Organiskt komposterbart hushållsavfall? Vad innebär detta? Jo, allt som går att kompostera ska ner i små papperspåsar och läggas i den bruna tunnan. Men HUR mycket slänger jag i matväg?



Det blir en riktig utmaning att se om jag överhuvudtaget lägger något i den bruna tunnan. Värre blir det med allt annat som ska pillas isär.