Med lite efterforskning...

Vackert mönstrade svampar.


Man kan nästan se vittra under stenen...




"Vi har gömt oss"


Några kantareller fick följa med hem idag.

Det är inte lätt att hitta rätt alla gånger.

I gårdagens blogg berättade jag om ett program som jag yrvaket tittade på häromsistens. Trodde det var "Värsta språket" men det visade sig , med lite efterforskning, att jag hade fel. (första gången i mitt liv...!?) Programmet hette "Svenska dialektmysterier". Jag har suttit och letat och forskat hela natten. (ha, det har jag inte alls det, nu ljuger jag igen! Min syster har haft lite att göra så hon har tagit fram denna fakta och det har jag anammat. Tack min älsklings-syster!<3)
Här är länken till programmet om ni vill se det:

"Svenska dialektmysterier"

Jag kommer nog att bli som den gamla damen, Alma; iklädd t-shirt & joggingbyxor, boende långt ut i "obyggda", närmsta granne 1 mil bort. (bara telefonen fungerar så jag kan tala med min syster & min vän L på fredagkvällarna...) Det känns nästan som en dröm!!!

Idag fick kameran följa med på prommenadturen. Om man ska se detaljer så måste man ner i marknivå... Då kan man se mycket fint som annars bara passerar.
Ska jag tala om en sak för dej? Familjen Kantarell hade inte alls fått ovälkommet besök, det var bara jag som inte hade mina "kantarell-ögon" med mej den dagen. Ett gäng fick följa med hem idag! Det är tur att jag vet vart de bor för några var gömda långt inne i mossan.