En morgon skulle jag servera hundarna mat och en av fodersäckarna står ute på den inglasade altanen, bara av utrymmes skäl.
Du som känner mej vet hur jag är på morgonen.... supertrött, ser inget, hör inget och är allmänt okontaktbar.
Laddade tre av matskålarna med hundfodret som förvaras i köket, gick ut på altanen stoppade ner handen i fodersäcken som stod där, och tyckte mej känna en liten luden sak som nuddade min hand men jag reagerade knappt.
Men på kvällen när kvällsmaten skulle serveras så var jag tvungen att titta ner i säcken INNAN jag stoppade ner min hand igen... och där, DÄR låg en liten, liten mus och tryckte.
Jag har inget emot möss men hen hade snyltat på maten!
DET gillas inte.
Behöver jag säga att snyltgästen inte fick en ny middagsinbjudan?!
11 kommentarer:
Men den lilla söta musen kunde väl få en egen liten påse med mat? Inte kan du väl vara så snål att den blir helt utan???
:-)
stackars mus som nu kommer dö svältdöden vill du verkligen ha det på ditt samvete
Jag hade kissat i byxorna vid båda mötena med musen!
Jag tror att jag har världens bästa djurmatsvakt här hemma. För jag litar på att Sigge inte är villig att dela med sig...
Kram
En liten undran...var är musen nu? Vi har ju som bekant en lös i huset och jag kommer nog att tänka mej för två gånger innan jag sticker ned handen i foderpåsen nästa gång...
Ha en bra söndag vännen!!
kram kram
Men liite kan den väl få, hehehehe
ha de Fia
Det hade blivit respass här med. Den saken är säker...
Kram
Oh jag ryser i hela kroppen.
Så trött skulle jag aldrig kunna vara, jag hade förvisso sovit eller snarare varit avtuppad ..ich..uch
Jag slår upp våra fodersäckar i en tunna (en rosa för ordningens skull) som står under trappen intill där hundarna äter. Inga snyltgäster där inte :)
Kramiz
Jissis! Med en säck hundmat kan mössen ju bjuda in hela länets mustiga små vänner på partaj...
Låna syrrans Siri vett ja!!!
Kraaaam
Aj,aj,och fy fasen, men hellre än mus än en luden spindel, SKRÄCK!..
När det hände hemma hos oss när jag var liten, med torrfodret till hunden, så tog min pappa en rejäl skopa hundmat och mus och hällde ut utanför bron. Hela dagen sen kunde vi se den söta musen springa fram och tillbaka mellan mathögen och kökstrappan, den musen hade nog en mätt vinter det året!
Vilken tur den inte bet dej å hoppas nu snyltgästen har försvunnit,
Skicka en kommentar