"Vid regnbågens slut..."

I dag hann jag med en långpromenad med jyckarna.
Ibland så räcker det inte med 24 timmar på ett dygn har jag märkt. Och allra helst inte nu när jag har börjat jobba!!! Nu hinner man inte med det man vill göra; sova middag, se på film, gå långa promenader varje dag... Men som sagt i dag så blev det en långtur i skogen där mina kantareller har stått och växt på sig. De var inte gigantiska men tillräckligt stora för att få följa med mej hem.

En av mina hundar har börjat att förstå när matte närmat sig ett kantarell-ställe för hon (hunden alltså) blir alldelens tokig, springer runt, runt och börjar leta på marken...jag har förstått varför; när jag hittar kantareller så ger jag ifrån mej ett ofrivilligt ljud, ett högt pipande glädjetjut. (jag tror att jag viftar med händerna också...det är tur att man är ensam i skogen) Och när min hund har hört mitt ofrivilliga ljud så har hon förstått att någonting som växer på marken gör matte väldigt, väldigt glad, så hon brukar genast sätta nosen i marken just där jag står och piper. Nu är väl inte det kanske vad man brukar kalla "kantarell-hund-sök" men kanske är vi på god väg...det kanske skulle vara omvänd ordning, hunden nosar, hittar svamp - jag plockar (och tjuter!) Nu är det mer: jag hittar svamp, tjuter - hunden nosar, hittar svamp.