Som en puderdosa...eller; Sanningen måste fram!

Ombyte var medtaget!!!






(läs nu allt detta men en gnutta självironi & glädje i all bedrövelse)

Daniel "in action".









Som en puderdosa...var han, min stora Idol, Daniel Lindström. Jag är fortfarande i trans...om inte min syster...(återkommer till detta!)

I går kväll åkte jag, min (älskade ?) syster & mamma till Nolaskolan för att lyssna på min stora Idol Daniel Lindström. Han var varm, mjuk, fluffig & mäktig, precis som en puderdosa...
Han entrade scenen & sjöng som en Gud! Hela kvällen var han & Ö-viks Big Band (där förövrigt min far spelar i) på topp. Det brukar alltid finnas svackor men det fanns inte tillstymmelse till det i gårkväll...ända tills min syster...(återkommer till detta!)

I pausen så tyckte min lillasyster att vi skulle gå och köpa en signerad skiva av Daniel men snål som jag är tänkte jag att det kan jag väl kanske ladda hem...eller få, på annat håll, helt lagligt (& gratis!). Men hon insisterade (hon VET vad jag egentligen ville; närkontakt av tredje graden!)
Väl framme så tog hon upp MIN börs, sa att hon ville köpa en signerad skiva.
Daniel frågade:
-Till vem ska jag skiva till?
-Till min syster! svarade hon och pekade på mej...
-Till Susanne, sa jag, och jag kan inte tala själv...
(Nu ska ni veta att jag & min syster älskar varann & vi kan verkligen spela helt sinnesstörda, helt medvetet!)
-Hur stavar du ditt namn?frågade han mej.
-S.u.s.a.n.n.e...0660-XXXXX (mitt tele.nr.) svarade jag.
Daniel tittade upp och asgarvade...


Nej, blommorna skulle DU ha Susanne!














När kvällen var slut så tyckte jag att det var på sin plats med stående ovationer så jag ställde mig upp (vi satt NATURLIGTVIS på första raden, längst framme vid scenen) och i samma veva som jag tittade mej om i salongen för att se om det var fler som tyckte som jag så: (och nu kommer det!!)
slänger Daniel sina "fådda" blommor, (de var riktade till MEJ! Det vet jag!) & min syster fullkomlighet vräker & slänger sig, mitt framför mina fötter, (hade inte jag flyttat på dem hade hon fallit i scenen med huvudet före) & knycker dem mitt framför mina ögon...

När jag kommer hem så är det ett nummer som ringt på min mobil. (och eftersom Daniel hade mitt nummer så...) Jag kunde inte känna igen det men jag tror att det var Daniel som ringde mej och skulle förkla att:
-Blommorna skulle DU har, inte din SYSTER, bara så du vet det!
Nu vet ni sanningen. Vad ni än läser på syrrans blogg så är detta sanningen i mina ögon sett...(nu har jag inte den bästa synen men ändå...)
Om jag är avundsjuk...näää, inte det minsta...blommor, vad är det...










JAAA!!! JAG ÄR JÄTTEAVUNDSJUK på att HON fick blommor & INTE JAG!!!!!!
Men sanningen måste fram...
(jag älskar dej ändå, syster!!!)


Ha en bra lördag!
Kram