
Yiiihaaa!
Fredag!
Och idag blir det
flyga av...
Hujjeda mej...
Till den stora huvudstaden
Stockholm.
Nu ska jag avslöja en sak;
jag gillar inte att flyga. Jag är
livrädd vid start och landning!!!
Men det går bättre och bättre för varje gång jag flyger.
Ska jag berätta om när jag flög sist?
Ena dottern och jag skulle åka på semester till Kreta tillsammans med dotterns kompis och hennes mamma.
Vi hade fått den bästa platsen i hela planet: vid nödutgången, stort utrymme för benen.
Men det skulle visa sig att flygvärdinnan skulle sitta mitt emot och vänd mot oss...stackars sate...
Vi tog plats, satte oss tillrätta.
Motorerna startade och...nu börjar det...
Mina händer tar ett krampaktigt tag om armstöden, hjärtat slår dubbel- & trippelslag, jag börjar hyperventilera, kniper igen ögonen, väntar på att planet ska lätta från marken.
När motorn börjar rusa håller jag andan, G-kraften sätter in och..OIIIIIIII!!!! vi lyfter, handen åker upp över munnen, jag kväver ett skrik.
Så, det var väl inte så farligt! Det gick ju jättebra!
Då öppnar jag mina ögon, ser på flygvärdinnan som sitter mittemot mej, ser ganska skräckslagen ut och det ser ut som om han väntar på ett svar...
Då frågar han (igen):
-Är du SÅ flygrädd?-Nääähääää, det här gick ju jättebra!!!... fick han till svar.
Men han såg lite frågande ut och började berätta om att det finns hjälp att få mot så svåra flygrädslor...
Efteråt så berättade min dotter att han suttit och talat lugnande med mej under starten. Han hade frågat hur det var med mej, om jag var flygrädd mm. Min dotter, som vet hur flygrädd jag varit, svarade ko-lugnt att:
-Fråga på du bara men förvänta dej inget svar förrän planet lyft!
Men inte tyckte jag det var så hemskt...som sagt, det blir bättre för varje flygresa jag gör.
Föreställ dej hur de första flygresorna var!!!!!!
Kram