tisdag 19 november 2013

Det sägs att barnbarn är...

... livets efterrätt.
Men kan man då kalla sina händiga, nu vuxna barn, för livets huvudrätt?

Visst var det ljuvligt när barnen var små och man fick trösta och plåstra om små skrubbsår.
Visst var det underbart när de gick i skolan och man fick hjälpa dem med läxorna och tjata på dem att packa gymnastikkläderna i väskan.
Och när de tog körkortet! Visst var DET en stor befrielse men en ständig oro när de var ute.
Visst var det en viss befrielse och frigörelse när de flyttade hemifrån, fast många tårar föll på en mammakind.
Men att ha vuxna barn som är händiga är väl det bästa man kan önska sig.

Jag har, i 20 års tid velat ha en dimmer på lampan ovanför vårt köksbord. Men Mr C har alltid sagt att det är omöjligt och på nåt vis har jag varit så dum att tro på honom.
Men nu, äntligen har det blivit gjort; sonen fixade det i ett nafs.


Nu har jag en dimmer så jag kan dimma lampan till vilken styrka jag vill!


Men det var inte gratis kan jag tala om. 
Det kostade en middag och en lunchlåda.

Just nu njuter jag av tre fina huvudrätter och hoppas att jag får efterrätter, vad det lider...



16 kommentarer:

moi sa...

Med sån mysbelysning kanske det blir ännu mer (fler) huvudrätter ;)

Kram kram

Znogge sa...

Bättre sent än aldrig! Med tre huvudrätter så hoppas man helt klart på efterrätter också. Men än är inga på gång. Inte vad jag vet i alla fall...

Kram

Ama de casa sa...

Grattis till både den händige huvudrätten och till lampan :-)

Ama de casa sa...

Haha! Jag trodde nog aldrig att jag skulle komma att gratulera en lampa... Lite syftningsfel där :-)

bosseliden sa...

Så du går och väntar på efterrätten. Den kommer säkert. Du är väl snäll och ger inte för många pikar till "gubben"? ;) Han är säkert bra på annat. Kram

Veiken sa...

Tiden går så rasande fort. Just idag har en efterrätt fått ett rykande färskt körkort i sin hand! Tack vare våra huvudrätter har vi fått fyra efterrätter och det otroligt härligt! Kramar

Miss Juni sa...

Lyckos dej!
Nu har vi visserligen bara bott här i 2½ år, men jag har oxå önskat mej en dimmer i köket sen vi flyttade in. Har en stor & jättefin kristallkrona som jag aldrig har tänd för det blir ju ljust som i en fotostudio ungefär...
Och inte tror jag mina huvudrätter fixar den biten heller, tyvärr. Men den ena går och läser bygg, så där har jag stooora förhoppningar! ;)

Mickis sa...

Hahaha... ska man då kalla äkta mannen för livets förrätt?

Tönk att man litar på sin man... min make är händig och kan mycket... men jag har börjat genomskåda honom... här hemma är det så svårt att göra saker, det går INTE säger han... men hos andra kan man lött fixa ALLT...
Men man får ta saken i egna händer eller be barnen ;-)

Ha en fin kväll!
Kram

Fru Eriksson sa...

Hihi orkar inte skriva mer ;)
/Kraaam

RockBabe sa...

Åh, vad härligt med en dimmer. Och när det gäller barnbarn så väntar jag min första "efterrätt" till nästa sommar. Det fantastiska är att det blir 2 efterrätter! Helt underbart!

Sv: Visst är det tur att lycka kan vara så mycket för då får vi fler chanser att uppleva lycka!

You Rock!!!

Decdia sa...

Oh, nu får Mr C jobba för att ligga bra till igen. ;)

Soffie sa...

Vilken bra son du har som fixade det ,hihi vad sa mannen din då ?
å det blir så mysigt att kunna dimma ljuset...
mina två första huvudrätter fniss kul att kalla dem så är båda snart utflugna från mej snyft det känns verkligen sorgligt att även dottern ska flytta hemifrån min son flyttade i januari...men men det är ju så det ska vara...kramen

♥ Carina ♥ sa...

Ingenting är omöjligt... bara olika svårt ;)
Kram

Krönikören sa...

Vår dimmer tjuter när den är dimmad. Gör din det?

Skönt att höra att minnet blir rosatonat (sa hon som är kräksless på att tjata om läxor).

Kram

Susan sa...

Visst är de vår huvudrätt!
Så klokt och mysigt tänkt!

Kraaam

Ingrid sa...

Har ju med tre fina huvudrätter, fyra efterrätter .. Vilket får mig att fundera förrätten då?! kan det vara mannen det, fniss